Magnifikt i Marais

Mitt i den trendiga stadsdelen Marais i Paris äger svenska staten en juvel, stadspalatset Hôtel de Marle, vars äldsta delar är från 1500-talet. I dag är fastigheten unik som Sveriges enda kulturhus utomlands där Svenska institutet Paris huserar.

– På 1960-talet köpte vi det här av franska staten för att ha en lokal i Europas kulturella centrum – Paris – för att ställa ut och visa svensk kultur och konst. Det har haft samma funktion sedan dess, säger Gustav Vrang, fastighetsförvaltare på SFV Utrikes.

Efter att staten förvärvat byggnaden 1965 gjordes en omfattande restaurering som pågick 1967–1970 eftersom fastigheten var mycket nedgången. Sedan dess har ett antal mindre renoveringar och ombyggnader genomförts, bland annat iordningställdes och renoverades den så kallade Bergmansalen till hörsal och auditorium 1993 med mycket teknisk utrustning och akustikpaneler på väggarna.

– Nu har vi försökt återställa och renovera Bergmansalen så att den mer ska stå i samklang med resten av huset, säger Gustav Vrang.

Emilia Jansson är svensk arkitekt som bor och arbetar i Paris. Hon involverades i arbetet kring Svenska institutet Paris för drygt fem år sedan.

– Det som är speciellt med den här sortens stadspalats, eller ”hôtel  particulier”, är att byggnaden är inskjuten från gatan så att man får en förgård först och sen en trädgård på baksidan, säger Emilia Jansson.

– Det kallas ”entre cour et jardin”, mellan förgård och trädgård. Men man kände inte volymen och ljuset tidigare. Man såg inte riktigt det här fina ‘entre cour et jardin’.

Uppdraget bestod därför nu i att ta bort all panel och annat som täckte Bergmanrummets väggar och hitta tillbaka till ett mer ursprungligt utseende. Men att återgå till hur rummet sett ut historiskt visade sig komplicerat, eftersom det finns väldigt lite dokumentation kring hur huset har sett ut tidigare. Tillsammans med bland andra byggnadsantikvarien Pauline Voisin från den franska firman Covalence och byggnadsingenjörer från Atelier Ergon fick Emilia Jansson undersöka väggar och golv för att hitta ledtrådar till byggnadens historia.

– Vi har gått runt som detektiver och gjort många hål i golv och väggar och hittat lager av material och färg. Det har varit jättespännande, men många har ju undrat vad vi håller på med.

I franska arkiv hittade teamet ett oväntat fynd: ett kvitto från 1694.

– Där beskrivs hur parkettgolvet såg ut, och utifrån det började vi titta på slott från samma tid för att hitta rätt modell. Det golvet har vi nu återskapat här i Bergmansalen. Det mesta man ser av huset både interiört och exteriört idag härstammar från 1600-talet, inte från ursprungliga 1560. Därför har vi framför allt återknutit till den senare perioden när vi har renoverat.

En nyckel för att renoveringen av Bergmansalen skulle bli lyckad var arbetet som de lokala hantverkarna utförde. Kontakten med skickliga hantverkare på plats – som har stor erfarenhet av att arbeta med kulturhistoriska fastigheter – har varit ovärderlig för projektet. En av dem är Stéphane Lateltin som har ansvarat för golvläggningen, ett arbete som kräver både precision och respekt för historien.

Även putsarbetet är centralt för rumsupplevelsen. Georges Bodnar har arbetat med puts och ytskikt i över 35 år och är expert på kalkbaserad puts för kulturhistoriska byggnader.

– Vi använder ett material som har använts i Paris sedan 1600-talet: gips blandat med kalk och sand. Det är ekologiskt, skonsamt mot murverket och tillåter fukt att passera genom väggarna, berättar han.

För George Bodnar är arbetet en del av en större tradition och utförs med klassiska verktyg som putsbräda och spackelknivar. Ytan avslutas med noggrann slipning för att skapa en slät och mjuk struktur.

– När man kommer in i en gammal byggnad tänker man på alla generationer av hantverkare som har arbetat där. Vi är en länk i en kedja av hantverkstradition, och vi lämnar något efter oss för framtida  generationer, säger han.