Kulturvärden 1, 2026
Krönika: Skydda kulturarvet
Kyiv, Gaza, Paris, men också Anundshög, Gamla Uppsala, Strängnäs domkyrka och utanför Ölands kust – det här är platser som förenas av att kulturarv förstörts medvetet i krig, plundrats eller stulits. De flesta människor tänker nog inte dagligdags på kulturarv och vad det betyder. Kanske tar vi kulturarvet lite väl för givet.
Det finns där omkring oss som gårdsmiljöer från 1700-talet i jordbrukslandskapet, som förhistoriska gravar och boplatser på våra vandringar i skogen och som postmodern bebyggelse med kulturhistoriska värden när vi skyndar fram längs gatorna i våra städer.
Men om vi stannar upp och tänker efter skulle vi nog svara att kulturarv är mycket betydelsefullt och skapar en känsla av tillhörighet, delaktighet och en förståelse för vår plats i tiden.
Att medvetet plundra, förstöra och tillskansa sig vårt kulturarv kan liknas vid ett inbrott i vårt gemensamma hem
Susanne Thedéen, riksantikvarie.
När vårt gemensamma kulturarv förstörs – när människor olovligen använder metallsökare och rovgräver vid Anundshög och Gamla Uppsala, stjäl begravningsregalier i Strängnäs domkyrka, plundrar vrak i havet utanför Ölands kust eller när en angripare som i Ukraina medvetet förstör kulturarv för att påverka stridsmoral och urholka ett helt folks identitet – påverkar det i grunden vilka vi är, har varit och har förutsättningar att vara i framtiden.
Vi blir upprörda, besvikna och ledsna. Att medvetet plundra, förstöra och tillskansa sig vårt kulturarv kan liknas vid ett inbrott i vårt gemensamma hem och vardagsrum. Det är ett personligt och existentiellt angrepp som kränker den individuella integriteten och den kollektiva identiteten.
Att medvetet förstöra kulturarv som ett led i krigföring är ett brott enligt folkrätten. Att skada och förstöra en fornlämning, så kallat fornminnesbrott, kan ge upp till fyra års fängelse om brottet bedöms som grovt. Det är mycket ovanligt att någon döms för grovt fornminnesbrott och har bara skett vid några enstaka tillfällen.
Att skydda och vårda kulturmiljön är en nationell angelägenhet och ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Det slås fast i första paragrafen i Kulturmiljölagen. Det handlar om dig och mig och oss tillsammans. Vi har ett gemensamt ansvar att värna våra kulturmiljöer. Vi ska anmäla till polisen om vi upptäcker att ett kulturarvsbrott har begåtts eller om vi misstänker att någon använder metallsökare utan tillstånd.
För att förstörelse och plundring inte ska ske om och om igen så behöver vi vara beredda både vid kris och i krig. På Riksantikvarieämbetet arbetar vi därför intensivt med hur vi skyddar kulturarvet om kriget kommer. Arbetet innebär till exempel att säkerställa att föremål, arkivhandlingar och böcker i våra museer, arkiv och bibliotek kan flyttas till en ny plats eller skyddas på ett säkert sätt på befintlig plats. En annan viktig åtgärd är att digitalisera kulturarvet.
Vi arbetar också för att förhindra kulturarvsbrott tillsammans med polisen och vi uppmärksammar antikvitetshandeln på ökade risker för illegal handel med stulna föremål. Tillsammans gör vi insatser med andra myndigheter och kulturarvsaktörer för att nuvarande och kommande generationer ska ha tillgång till ett kulturarv som lever, berör och skapar värde.
SUSANNE THEDÉEN
Riksantikvarie
