En vandring i Bergianska

Allt sedan 1885 har Bergianska trädgården i Frescati i norra Stockholm varit en grön oas och ett levande utflyktsmål – ”en sevärdhet av rang, som med sin ovanligt rika samling av växter från alla jordens delar ger botanisten ett outtömligt studiematerial”, som en dåtida skrift presenterade anläggningen.

Den person som främst förknippas med anläggningen är Veit Brecher Wittrock, botanikprofessorn som byggde upp verksamheten från grunden. Den Bergianska stiftelsen, som grundades 1791 efter bröderna Bergius testamente, hade då precis avyttrat sin trädgårdsanläggning i Vasastaden på grund av den pågående stadsutvecklingen och inköpt denna 32 hektar stor yta vid Brunnsviken. Och Wittrock fick ansvaret för
att här skapa Sveriges första botaniska trädgård.

Invid Professorsvillan ligger en mindre byggnad i schweizerstil som tidigare använts som avträde men idag är uthusbyggnad och förråd.  Byggnaden var mycket nedgången och renoverades i sin helhet under 2021. Den historiska färgundersökningen visade att det före detta  avträdet ursprungligen varit målat i samma kulörer som Professorsvillan.

– Resultatet efter renovering och ommålning är fantastiskt. Nu ser man verkligen att de två husen är delar av en helhet, säger Katarina Enekvist.
Även fönstren på det lilla sexkantiga huset var i stort behov av renovering. Ursprungligen var de försedda med muslinglas, ett glas med ett repeterande frostat mönster. Mönstret är oftast litet och detaljerat eftersom det ska efterlikna muslintyg, men detta saknades på flertalet rutor.

– Det visade sig att det fanns lite av det ursprungliga muslinglaset kvar i de mindre rutorna. Och då kunde vår skickliga entreprenör ta fram en mall utifrån det och sedan återskapa originalglaset i samtliga fönster, säger Anneli Tapper.

Från italienska terrassen passerar man Victoriahuset, som stod klart 1899 för att hysa jättenäckrosen Victoria regia, en imponerande byggnad i glas och järn. Den här typen av växthus anlades över hela Europa i slutet av 1800-talet.

– Victoriahuset fanns med på den första planen för Bergianska trädgården och uppfördes 1899 med en enkel glasad kupol med järnprofiler och munblåst glas. På 1980-talet genomfördes en omfattande renovering där man valde att ersätta vissa material.

Men kupoltakets bärande gjutjärnsbalkar och betongkonstruktionerna med sina bassänger är fortfarande av originalutförande, säger Katarina Enekvist.

Längst ner i sydvästra delen av parken ligger det tidigare sommarnöjet Stora Gustafsborg som uppfördes på 1860-talet i schweizerstil. I anslutning anlades en parkliknande trädgård med promenadvägar och en ångbåtsbrygga. När Bergianska trädgården övertog byggnaden i slutet av 1800-talet anlades här en pomologisk avdelning med terrasser för vinodling och ädla fruktträd.

Huvudbyggnaden har tre kulturhistoriskt värdefulla tidsepoker: som  sommarnöje under andra hälften av 1800-talet; som bostadshus för Bergianska trädgårdens medarbetare; och som nuvarande funktion: verksamhetslokaler för Naturens hus.

– Från 1960-talet förföll Stora Gustafsborg successivt och var rivningshotat, men i slutet av 1990-talet räddades byggnaden. En genomgripande restaurering och ombyggnad med traditionella byggtekniker genomfördes i SFV:s regi, berättar Katarina Enekvist.

Inför fasadrenoveringen var det inte möjligt för målerikonservatorn att dokumentera fasadernas originalkulörer, eftersom de huvudsakligen byggdes upp under restaureringen på 1990-talet.

– Stora Gustafsborgs ursprungliga fasadpanel var sannolikt rosa. I  samråd med Riksantikvarieämbetet arbetade vi fram en färgsättning genom att bland annat undersöka kulörer på rosa träbyggnader från samma tid på Södra Djurgården. Vi har också bytt ut det yttre fönsterglaset i alla fönster mot ett så kallat restover restaureringsglas, ett glas med ojämnheter och skiftningar som ger samma känsla som ett äldre munblåst glas.