Kulturvärden 1, 2026
Anekdoten: Arge August enda tjänst
När Kungliga biblioteket flyttade från slottet till sina nya lokaler i Humlegården 1878 var August Strindberg en av medarbetarna. Författarens enda fasta anställning under sitt liv gjorde avtryck på många sätt.
Han var arg, för att inte säga rosenrasande, amanuensen vid Kungliga biblioteket August Strindberg. Året var 1877 och han var inne på sitt tredje år som tjänsteman på rikets främsta biblioteksinstitution. Varför var han så ilsken? Jo, en årgång av Tidningen Upsala saknades i samlingarna. Rikets tryckerier var enligt en lag från 1661 skyldiga att leverera så kallade pliktexemplar av allt som producerades till Kungliga biblioteket. Strindbergs uppgift var att kontrollera att dessa leveranser fullföljdes.
I ett brev till redaktören för Tidningen Upsala hade Strindberg siktet inställt på tidningstryckaren Hjalmar Svensson, ”den satans Uslingen som uraktlåtit aflemna Tidningen Upsala för 1874”. August noterade att 75 nummer saknades. Strindberg bad redaktören mot bakgrund av hans position ”i den förbannade Upsalahålan, möjligen kunna afpina nämnde usling uppgifna felade exemplar, eller på annan väg dem anskaffa”. I brevets PS kallar Strindberg Hjalmar Svensson för ”det sakramentskade ludret” och om denne inte följde lagen om pliktleverans skulle han bli åtalad.
Kontroll av pliktleveranserna var långt ifrån det enda Strindberg sysslade med på Kungliga biblioteket. Uppdraget var omfattande: allt från katalogisering och uppställning av böcker till ”studium av ett betydande antal litterära journaler”.
August Strindberg var 25 år gammal då han fick jobbet på Kungliga biblioteket – trots att han inte var kvalificerad. Till amanuens kallades normalt bara den som avlagt akademisk examen, vilket August inte gjort. Bibliotekets högste chef, överbibliotekarie Gustaf Edvard Klemming, såg dock mellan fingrarna. Denne hade upptäckt att den unge mannen hade potential och gav honom dispens.
En nattlig rundtur i biblioteket avslutades med att August vände bladen i Djävulsbibeln och utbrast ”hör du andeviskningarna".
När Strindberg 1874 anställdes som amanuens var Kungliga biblioteket inrymt i en av flyglarna i Stockholms slott. Sedan länge var lokalerna för små och hyllor och väggarna bågnade av den allt stridare strömmen nyförvärv. Utrymmesproblemet skulle efter hand bli allt större och något radikalt behövde göras. Lösningen var att Kungliga biblioteket fick ett eget hus. Arkitekten Gustav Dahl fick 1870 uppdraget att rita en ny byggnad. Året efter lades grundstenen i Humlegården och 1878 invigdes det nya biblioteket.
Flytten genomfördes under hösten 1877 med hjälp av soldater och båtsmän och fullbordades på nyårsdagen 1878. Då flyttades en av bibliotekets allra största klenoder, Djävulsbibeln, Codex Gigas. Klemming tog personligen befälet över flytten av denna 75 kilo tunga medeltida handskrift. Den väldiga volymen hade lagts på en kälke som drogs genom den vintriga huvudstaden av en vaktmästare med Klemming i hälarna. Måhända var August på plats för att ta emot den lilla processionen med chefen och Djävulsbibeln, en skrift han kom att visa ett speciellt intresse för. En samtida författarkollega har berättat att Strindberg bjöd in sina kamrater för att gemensamt studera Djävulsbibeln i skenet ”af svavelångor”. En nattlig rundtur i biblioteket avslutades med att August vände bladen i Djävulsbibeln och utbrast ”hör du andeviskningarna”.
Amanuenstjänsten var Strindbergs enda fasta anställning och han blev kvar till 1882 samtidigt som han byggde på sin författarkarriär. 1879 publicerades Röda rummet. Hade Strindberg känt igen sig i dagens Kungliga biblioteket? Fasaderna är sig rätt lika och läsesalen domineras fortfarande av gjutjärnskolonnerna. Och Djävulsbibeln finns såklart kvar och vilar tryggt i bibliotekets skattkammare.
KÄLLOR: Klemming och Strindberg – en besjälad duo (www.kb.se);
Tidningarna som inte fanns (www.kb.se); Svenskt biografiskt
lexikon; sfv.se
