Åter i tjänst

Högst upp i ett av tornen i Wrangelska palatset, på Birger Jarls torg i Stockholm, står inventarie 1136, en stock som är daterad till 1630–1660. Den kapades av i samband med en breddning av ett hisschakt vid en restaurering av byggnaden. Anledningen till att den nästan 400 år gamla stocken står kvar i tornet, och inte slängdes, är att den har ett  kulturhistoriskt värde och därför ingår i Statens fastighetsverks återbruksregister.

Nu ska den återgå i tjänst – i en annan del av Stockholm. På plats i tornet för att hämta stocken är timmerman Alexander Nordin, som efter lite  krypande och hukande i det trånga utrymmet är framme vid stock 1136.

– Klokt nog mätte SFV upp stocken och inventerade den så att den blev lätt sökbar i registret, nu när vi faktiskt behöver den, säger han. 

Statens fastighetsverks återbruksregister upprättades 2005 med avsikten att spara och återanvända byggnadsdelar med ett  kulturhistoriskt värde.  Därmed kan stock 1136 inte bara återanvändas, utan även få ett helt nytt användningsområde.

En av snedsträvorna som bär upp bjälklaget i det 400 år gamla Råseglarhuset på Skeppsholmen i Stockholm har nämligen fått rötskador och drabbats av skadedjursangrepp. Den behöver därför bytas ut, och det är Alexander Nordin som fått i uppdrag av SFV att göra jobbet.

– Stocken har ju några år på nacken och man kan se lite sprickor. Men den kommer nog att funka alldeles utmärkt på sin nya plats, säger han.

Timmermansyrket har anor från 1000-talet, när knuttimringstekniken kom till Norden. Med tiden blev rollen allt viktigare, bland annat vid byggen av kyrkor, broar och försvarsanläggningar. De flesta timrade byggnader vi ser i dag uppfördes på 1800-talet. Att restaurera dessa är också den vanligaste typen av jobb som Alexander Nordin och hans firma tar sig an.

Stock 1136 är kanske inte lika iögonfallande och fantasieggande som den gamla vikingatida bjälken – men den har trots allt tjänstgjort i nästan 400 år. När den plockades ut och lades till i återbruksregistret hade ingen människa tittat på den sedan 1600-talet. Men på sin nya plats kommer den inte bara vara synlig för Råseglarhusets besökare. Den kommer att bära hela byggnaden på sina axlar.

– Den här bjälken var uppenbarligen bra nog att spara när de  restaurerade och då var den minst 350 år gammal. Det är jäkligt kul att kunna jobba på det här sättet, att återanvända gamla fina material, säger han.

Alexander Nordin är passionerad för sitt yrke. Och intresset för att bygga kom redan som barn. Men han var aldrig intresserad av ett reguljärt byggarbete. Vägen in i timmermansyrket gick via en utbildning i rekonstruktion av järnåldershus, där han kunde kombinera sitt stora intresse för arkeologi med traditionellt arbete.

– Jag hade inte en tanke på att göra karriär som timmerman utan såg det
mest som en paus från en halvtråkig vardag. Men så fort jag provade på det så var det jättetydligt att det var något jag måste fortsätta med. Så jag gick en tvåårig fortsättningskurs på högskola och lärde mig att restaurera timmerhus. Sen var det bara att börja jobba, säger han.

För att stock 1136 ska kunna ersätta sin företrädare i Råseglarhuset krävs vissa justeringar. Alexander Nordin har mätt upp och ritat ut hur den ska sågas till för att den ska kunna ta den last som krävs. Han börjar med att lyfta upp taket med en hydraulisk domkraft, placerad på en tillfällig stående bjälke. När takets överliggande bjälke har kommit tillräckligt högt upp frigörs den gamla snedsträvan. Alexander Nordin knackar loss den och placerar den på golvet för att mäta den. Sedan är det dags att såga till stock 1136 utifrån samma mått.

– Det kluriga är att man bara har ett försök på sig. Det gäller att få till det
direkt. Mät gärna två gånger och såga en, säger han och börjar såga och hugga.

Timmermansyrket har inte förändrats nämnvärt under århundradena. Visst, Alexander Nordin åker inte ut i skogen med häst och vagn, fäller träd och blockhugger timret med yxa. Nu är timret oftast maskinellt bearbetat.

– Vi arbetar på det gamla sättet ibland. Men en hantverkstimme kostar
mycket mer i dag än på 1800-talet när en timmerman jobbade för en näve gröt och husrum. Jag vill komma till sista graden av förfining så fort som möjligt, och i de momenten skiljer sig inte arbetet så mycket från
förr, säger han.

Stock 1136 har fått ett delvis nytt utseende i form av en tapp och en spets som Alexander Nordin sågat och huggit fram. Nu är det dags för den att börja tjänstgöra som snedsträva. Alexander Nordin lyfter återigen upp taket med den hydrauliska domkraften. Han placerar tappen i stock 1136 i det gamla tapphålet och den passar perfekt. När domkraften långsamt sänker ned taket knakar det betänkligt i hela träkonstruktionen. Alexander Nordin betraktar processen koncentrerat. Efter några sekunder står det klart att stock 1136 fixar tyngden.

– Det gick ihop riktigt fint det där. Det var en utmaning eftersom stolpen är vriden i en led och balken i en annan. Dessutom är stock 1136 också vriden. Det gäller att kompensera i sammanfogningarna så att man får tajta stötar.

Därmed har stock 1136 inlett ett nytt kapitel i sitt liv. Från en nästan 400 år lång dold tillvaro i ett schakt till en mer prominent position i  Råseglarhuset. Här ska den förhoppningsvis sitta i 400 år till. Det är den direkta kopplingen till det förflutna som gör timmermansyrket unikt, enligt Alexander. För honom handlar det inte bara om att bygga funktionella strukturer – han vill också ge nytt liv till något gammalt. Och när han gör det känner han en direkt koppling till kollegor från svunna tider. 

– Jag tycker det är häftigt att få hålla i något som någon annan har arbetat med för så länge sedan. Att kunna följa spåren av gamla hantverkares arbete och förstå hur de tänkte när de byggde.