Spanskrörets dans

Ack Boëthius, du arme kammardräng! Det var ett misstag att snoka bland Bergs papper, inte sant? På två dagar har han inte kunnat gå till arbetet, blåslagen som han är. Halmmadrassen kliar där han ligger och svettas under yllefilten i den dragiga dubbletten på Ormsaltargränd. Tänk om han får sparken? Hur ska han då kunna försörja sig själv och sin sjukliga fru. Hans lilla lön räcker nätt och jämt till livets nödtorft, och utan den skulle de snart stå på gatan. Om han ändå vore en fransk revolutionär! Tänk att få spetsa Bergs avhuggna huvud på en påle! Göra upp med hela det genomkorrupta systemet, börja med ämbetsmännen och spara kungen till sist.

   Ren tur att Berg inte slog ihjäl honom. Och ingen gjorde något, de stod där bara hela avdelningen på växelkontoret och småflinade medan Berg gick loss på honom med spanskröret. Vänsterhanden är troligen bruten. Ett stort bandage runt huvudet. Krossår i pannan och hans sista peruk är förstörd.

   I det tunna fönsterglaset har isblommor och rimfrost brett ut sig. Vilda tjut hörs från krogen mittemot där något slags tidigt julfirande har påbörjats. Är det månne årets mörkaste dag?

    Men ikväll ska han åtminstone få äta sig mätt. Surkål och stekta grisöron som en granne har skänkt dem efter att fått höra om Boëthius olyckliga belägenhet.

   Nu reser han sig ur sängen med nattsärken och nattmössan på. Kallt som i Nifelhem är det. Han tar några stapplande steg över golvet och sträcker sig efter pottan i pottskåpet. Pisset luktar surt när han urinerar, och det svider som fan, kanske efter sparken i skrevet som Berg toppade misshandeln med.

   Och snart är det jul. Tänk om de inte ens får råd med brödhögen?