Kungahatare av rang
Afsnitt 17
17e december anno 1791.
Det är sen kväll i sessionssalen och kakelugnen avger knappt någon värme. Stålhammar fryser så att han skakar trots att han har mårdskinnspälsen på sig. Utomhus är det tjugo grader kallt och gud vet hur många fattighjon som kommer att möta kölddöden under natten. Rykten går om ett hästhuvud som sticker upp ur isen på Riddarfjärden, öket föll visst ner i en upphuggen vak som frös till innan man lyckades dra upp det.
”Hur går vi vidare med våra planer?” frågar Pechlin som inte verkar besväras av kylan och inte bär något annat än sin engelska manteau över västen och linneskjortan.
”Vi måste nog avvakta några månader”, replikerar Stålhammar. ”Kungen har vidtagit säkerhetsåtgärder.”
Von Engeström säger ingenting, pillar bara förstrött på sina fnasiga nagelband och ser ut att längta någon annanstans. Han verkar inte helt pålitlig, tänker Stålhammar, det skulle inte förvåna om han fegar ur, eller gud förbjude anger dem.
Pechlin däremot är av en helt annan kaliber. På sitt gods utanför Vimmerby, Ålhus säteri, har han gjort sig känd som en tvättäkta sadist som slagit ihjäl flera av sina arrendebönder. Och sen mer än trettio år tillbaka vet karln hur man ska konspirera. Med sin svärfar Plomgren var han inblandad i den understuckna engelska instruktionen. Och vid riksdagen -56 manövrerade han ut den gamle intrigören Gyllenborg och tog helt sonika över fördelningen av de franska mutorna. Det var Pechlin som föreslog att man skulle lägga gift i gamla drottning Lovisa Ulrikas mat eftersom det var hon som låg bakom försöket till den rojalistiska kuppen, den som hennes son fullbordade femton år senare. En riktig räv är han denne Pechlin, först hatt, sen mössa, sen hatt igen, eller om det var tvärtom? Och nu en kungahatare av rang. Gustavs kupp 1789 blev droppen. Pechlin försökte samla ett klassiskt bondeuppbåd i Småland men sattes i husarrest innan förberedelserna var klara. Nu är han fri igen men troligen ställd under uppsikt, och den enda plats i Stockholm där de är säkra är här på Riksens Ständers Bank.
”Vad säger ni von Engeström?”
”Jag håller med Stålhammar. Vi avvaktar.”
”Eller så delegerar vi saken till Horn. Han har kontakt med vissa personer som går i samma tankar som vi.”
”Vilka då om jag tör fråga?”
”Êtes-vous curieux, Stålhammar?”
”Mycket.”
”Pardon, men ni får ha tålamod.”
