Julen i annalkande

Det är blott tretton dagar kvar till firandet av Herrens födelse och på Riksens Ständers Bank börjar man märka av stämningen. Vissa har redan börjat fila på julrim och leta efter passande gåvor till sina nära och kära, ty jul firade man redan på Gustav den tredjes tid, liksom man smidde lustiga små rim, iallafall bland de bättre bemedlade.

   Den annalkande julen till ära har bankkommissarien Berg blivit en aning mildare mot kammardrängen Boëthius, och delar ut högst en örfil om dagen, och bara om han har ställt till det för sig något alldeles extra, räknat fel vid Abacusbrädet till exempel, eller lagt fram fel dokument för signering. Stämd i en mildare tonart har Berg dessutom betuttat sig i den prostituerade före detta kaptenskan Lundin som han besöker varje kväll på Kolmätargränd, och om två veckor funderar han på att bjuda hem henne till jultafeln som han vanligtvis bara firar med sin senila mor. Han tänker, förutom den traditionella brödhögen bjuda på böckling, lax och diverse feta fiskar, som ju alla vet är stärkande för potensen, och därför har han rimmat följande tvårading som han även hoppas ska gå hem hos kaptenskan:

”Då ålen är kokt i vår herres gryta kommer min mandom aldrig att tryta”

Medan stylgjutare Schulz som har modestare matvanor, har skrivit ett rim i sin idol Bellmans anda:

”Denna julgröt var god vill jag löva.

In genom mun och ut genom röva!”

Vad gör man annars denna lediga söndag den elfte december 1791? Funderar på vad som ska införskaffas i tid, förutom julmaten kanske ett julträd att hänga i taket? Julgåvor till sina närmaste…en bok är alltid fint, men dyrt som tusan med tanke på de obefintliga upplagorna. Och så måste man börja stöpa talgljus som går åt i parti och minut när Jesu födelse firas, fast de stinker så att man håller på att bli tokig.