Hjärnes testamente

Boëthius är på benen igen och nu är det nya friska tag som gäller. Blåtiran i ansiktet är förvisso kvar, liksom fläskläppen, och han ser en aning dimmigt på vänster öga. Men det där om att avslöja bankkommissarie Bergs skumraskaffärer har han lagt på hyllan. Bättre att rätta in sig i ledet som man plägar göra på denna tid, vara inställsam mot överordnade, slicka uppåt och sparka nedåt, om det nu bara funnes någon nedanför att sparka på.

   Det skulle vara den nya springpojken på vaktmästeriet i så fall, en fräknig liten lymmel som läspar och verkar allmänt efterbliven. Boëthius har redan passat på att ge honom ett par överraskande lavetter när han passerat i korridoren och en armbåge i solarplexus när slyngeln råkade stöta till honom i latrinkön.

   Ja, tillvaron är kanske på väg att ta en bättre vändning? tänker Boëthius där han pinnar fram i snöblasket på Drottninggatan på sin lunchrast denna tisdag två dagar innan jul. Veckan har ju kommit med goda nyheter. Hans barnlösa farbror i Uppsala har nyligen avlidit och efterlämnat ett litet arv. Det är inte mycket men månne tillräckligt för att hålla hans hustru vid liv ett tag till. Dessutom har köldknäppen gått över, temperaturen har stigit över nollstrecket.

   Efter att med nöd och näppe ha undgått att träffas av snöras från hustaken är han framme vid adressen: Apoteket Morianen på Drottninggatan. Boëthius stiger in i officinen. Apotekaren står vid recepturen och bläddrar i en farmakopé men biträdet är genast framme och undrar vad han vill ha hjälp med.

   Boëthius berättar sorgfälligt om hustruns kräfta, och när biträdet försvinner in i laboratoriet eller vad tusan det nu är som gömmer sig bakom draperiet till det bakre rummet, ser han sig om. Det är otroligt vad det går framåt med läkemedelskonsten! Hyllorna är proppfulla med kanistrar, burkar, flaskor och dosor. Torkade djurdelar ligger framme för påsyn i öppna lådor. Här finns piller och dragplåster och allsköns fantastiska tinkturer. Burkar med spanska flugan, äkta mumiepulver och daggmaskolja trängs med huggormskött i sprit, Perubark och torkad Sassafras. Och i taket hänger tro det eller ej en uppstoppad krokodil.

   ”Ska ni inte ha något mot fläskläppen när ni ändå är i farten?” frågar apotekaren som tittar upp från sin bok. ”Och kanske en salva som täcker blåtiran?”

   Men Boëthius känner sig plötsligt stolt över sina blessyrer, han tänker bära dem som en man och därför tackar han nej.

   En stund senare är han på väg tillbaka till banken med några burkar piller och en stor flaska ”Hjärnes Testamente”, en universaltinktur som apotekaren rekommenderade mot fru Boëthius kräfta. Innehållet i denna panacé är förstås strängt hemligt, men Boëthius hoppas på det bästa. Apotekaren vågade lova en förbättring redan till nyår.