Ett hemligt brev
Afsnitt 21
21a december anno 1791.
Den förre Bankofullmäktige von Engeström visar tydliga symptom på panikångest. Han hyperventilerar och svettas om vartannat, och tror att han ska dö i hjärtslag när som helst. Sover gör han knappast alls längre. På nätterna befinner han sig snarare i ett slags meningslös halvdvala som inte ens opiumdropparna råder bot på. Men nu kliver han i varje fall in genom porten till Bankohuset, just hitkommen från ett möte med Vitterhetsakademin. Vad är det för vanvettiga planer han har låtit sig dras in i…att mörda konungen?
Stålhammar väntar på honom i ett litet krypin på översta våningen. Von Engeström som fruktat att Pechlin skulle vara présent drar en suck av lättnad, ty av den gamle bondeplågaren syns inte ett spår.
”Vi har hittat vår man”, viskar Stålhammar eftersom någon precis går förbi utanför dörren. ”Eller rättare sagt Ribbing har hittat honom.”
”Är Ribbing inblandad nu också?
”Liksom ni min käre von Engeström, glöm inte det, djupt inblandad. Och en hel mängd andra vars namn det är bäst ni inte får reda på om något skulle gå fel. Men som ni ser ut! Hur är det med nattsömnen?”
”Prima, kunde inte varit bättre.”
Stålhammar räcker honom ett plomberat brev och lägger därefter handen på hans axel.
”Från Pechlin. Han vill att ni bränner det efter att ni läst.”
”Vad handlar det om?”
”Inte vet jag. Han lämnade över det med sigill och allt.”
”Och vem är det Ribbing har hittat?”
”Tyvärr måste det hållas hemligt ett tag till. Vill ni ha ett glas vin förresten? Ni ser ut att behöva det.”
De lämnar rummet och går ut i korridoren där några kopister står och samtalar om väder och vind. Det är kö i trappan upp till latrinerna.
”Eller en bit mat kanske?” frågar Stålhammar. ”Ni ser ut att behöva både det ena och det andra.”
Från ett rum lite längre bort hörs en mansröst sjunga en sång av Bellman, den om rännstensfyllot som beklagar sin födsel och anklagar sin moder som födde honom till denna grymma värld. En fin liten bit, tänker von Engeström, riktigt fyndig faktiskt med sin komiska vändning halvvägs in i sången, då den första krogen öppnar och fyllot får sin efterlängtade morgonsup, och allt i tillvaron vänds till det bättre. Kanske för mig också? tänker han. Det gäller bara att göra det rätta. Och nu måste jag bestämma mig.
