Bergs bedrägeri

Bokhållaren Gerdes börjar bli nervös över affärerna han har med bankkommissarien Berg, som mer eller mindre tvingar honom att fortsätta på den inslagna vägen. Annars kommer Berg att skvallra för hans hustru om besöken på Kolmätargränd. En skilsmässa skulle vara förödande, för det är hustruns arv de lever på.

   Stora kortfristiga lån ges utan täckning till höger och vänster, och det är en tidsfråga innan bubblan spricker. Sedan blir det fästning på vatten och bröd för Gerdes, ty Berg har naturligtvis sett till att sopa igen spåren efter sig själv.

   Det är Gerdes namnteckning som står på kvittona och vid de införda posterna i kolumnerna. Det enda Berg gör är att lägga fram dem för signering.

   Som nu till exempel när han sträcker honom en fjäderpenna och en stämpel där de befinner sig i räknekammaren strax efter stängning.

   ”Skriv under här Gerdes…och en gång till lite längre ner! Så där ja. Och så lilla stämpeln till sist!”

   ”Ska bli herr Berg.”

   ”Herr Bankkommissarien om jag får be!”

   ”Javisst herr Bankkommissarien.”

   Berg lämnar gnolande rummet och Gerdes blir åtminstone av med hans svavelosande andedräkt.

   Han får inte ens betalt för sina tjänster längre, nu är det en fråga om ren utpressning. Det var ett misstag att förlusta sig på Kolmätargränd, det får han medge. Han kan inte förklara beteendet för sig själv. Han hade pengar på fickan för omväxlings skull, för i början fick han åtminstone betalt för sina tjänster, och med sin hustru har han inte haft något samliv på flera år.  Att flickan var minderårig hade han inte en aning om. Förresten har hans hustru också en älskare, köpmannen Lagerberg som driver handelsbodarna på Kungsholmen, och som kanske inte är minderårig men åtminstone tio år yngre än hon själv.

   I skenet från ett talgljus tröstar Gerdes sig med att läsa det senaste brevet från kusinen i Västindien som ankom häromdagen med bara ett halvårs fördröjning. Ack om han på något vis kunde ta sig dit. Börja ett nytt liv i det ostindiska kompaniets tjänst. Slippa Bergs ohyggliga andedräkt, slippa hustruns suckar över att hon gift sig under sitt stånd, slippa fästning på vatten och bröd vilket av allt att döma ligger i korten.

   Kanske kunde han bli slavhandlare? Få tillgång till ett helt harem med svarta småflickor utan att behöva betala för sina böjelser. Kusinen som är handsekreterare åt guvernören har lovat att ordna med allt om han lyckas ta sig dit. Det finns massor att göra, skriver han. Man ska muddra i hamnen Le Carénage, och i huvudstaden Gustavia ska man bygga nya tullhus och magasin för att underlätta handeln med morianer. Man har till och med invigt en svensk kyrka på ön, Sofia Magdalena, där prästen Thunborg håller gudstjänst för båda vita och svarta. Kusinen påstår sig själv äga tre slavar, fast en är blind och blir försörjd av de två andra. Till och med prästen håller sig med en husslav, liksom den svenske läkaren på ön. Ett paradis, tänker Gerdes i sitt stilla sinne. Jag måste tänka igenom saken över jul.