Allsköns gengångare

Rotmästare Hökmark vid brandvakten är en av få som har nycklar till bankens alla rum eftersom han är ansvarig för byggnadens brandsäkerhet. Således även till den kusliga källaren, vilket hans hustru Lovisa nu har sett till att utnyttja. Hon har tvingat honom att muta sin underordnade Roosman som har vakten ikväll, och hota honom med stryk ifall han skulle yppa minsta lilla om saken så att det kommer fram till ledningen. Men vem skulle leta efter dem i bankens källare strax innan midnatt den nionde december? 

   Det är på Lovisas bevåg de befinner sig i underjorden. De skall hålla seans, eller rättare sagt hennes väninna Maria Persdotter, känd spåkvinna från Svartmangatan ska hålla seans. Hökmark är bara med för att hålla vakt, han ogillar dylika spektakel och är orolig för att dra på sig onda makters uppmärksamhet. Men i äktenskapet är han en toffelhjälte ty Lovisa är stark som en björn och väger sina modiga hundra kilo, och allt som oftast ger hon honom en sittopp, särskilt när han säger emot henne.

     Enligt spåkvinnan Persdotter är bankens källare idealisk när det gäller att frambesvärja andar och gastar, ty valven ligger på medeltida grund där ju spöken plägar att trivas, och flera av de anställda har vittnat om mystiska suckar och sällsamma ljussken när de varit ensamma härnere efter mörkrets inbrott. Persdotter tror sig därför veta att banken är hemsökt, kanske i klass med spökhuset på Österlånggatan där det förutom allsköns gengångare sägs ska finnas en hemlig skatt.

   Skatter finns det förvisso gott om i det låsta pantvalvet strax intill dem: koppar- och silverplåtar, guldmynt och pantsatta juveler och en mängd tryckta sedlar som ännu inte kommit i omlopp. Men till pantvalvet har inte ens Hökmark tillträde, så mycket rotmästare han är, och seansen måste därför hållas i förrummet, i det som är bankens vedförråd.

   På ett väggfast bord har Persdotter ställt en sjuarmad ljusstake vars talgljus lyser upp utrymmet. Och nu när klockan i Tyska kyrkan börjar slå midnatt hyschar hon sina kumpaner.

   ”Andarna är på väg”, viskar hon hest. ”Jag känner deras närvaro.”