Eda skans

Eda skans ligger i västra Värmland nära gränsen mot Norge. På 1600-talet var det ett utsatt område som flera gånger drabbades av bränder och våld. Ortsbefolkningen var hårt prövad. För att skydda Sverige och Värmland byggdes försvarsanläggningar, så kallade skansar. Eda skans var huvudskansen i försvaret mot Danmark. (Norge tillhörde Danmark till 1814).

1676 byggdes den första fasta skansen. Den hade ett bra läge, det gick att spärra av landsvägen mot de centrala delarna av Värmland och landskapet är flackt så det var lätt att se fienden. Här fanns plats för en styrka om 100 man och 11 artilleripjäser. Allmogen kallades in för att bemanna skansen. Det fanns ett blockhus i två våningar och palissader, stockar nerstuckna i marken, runt om skansen.

Skansen stod emot dansken

Under 1600- och 1700-talen anföll Danmark skansen flera gånger, men lyckades aldrig inta den. Däremot drabbades befolkningen ändå, ofta brändes gårdar och bönder togs till fånga. 1719 marscherade en stor norsk styrka om 4000 man mot Karlstad. Vid Eda skans blev det häftiga strider och norrmännen fick ta sig tillbaka. Efter kriget 1720 blev skansen permanent.

Skansen fick sitt nuvarande utseende 1808 när den byggdes om från grunden efter att Danmark förklarat krig mot Sverige. När Norge och Sverige ingick union 1814 förlorade skansen sin militära funktion. Eda skans planform är karaktäristisk och finns med på Eda kommuns kommunvapen.

Eda skans förvaltas sedan januari 2015 av Statens fastighetsverk.

Hos Länsstyrelsen i Värmland finns en film om Eda skans.