Salsta slottspark

Under de perioder som parken är avlövad märks dessutom alléerna tydligast, och då de utgör grundstommen i parken idag blir parkens struktur klarare.

Sedan 1996 äger och förvaltar Statens fastighetsverk fastigheten, Salsta blev statligt byggnadsminne 1993.

På 1600-talet anläggs slott och park

I området där Salsta slott ligger har det funnits bosättningar sedan medeltiden. I början av 1600-talet uppfördes här ett renässansslott med trädgård av friherre Nils Bielke. Det enda som är känt om trädgården som hörde till slottet var att den var alldeles kvadratisk.

Drygt 60 år senare ersatte Bielke renässansslottet med ett barockslott med tillhörande parkanläggning. Byggnationen påbörjades 1675, avslutades 1711. Byggherre var Mattias Spihler, svärson till den franskfödde arkitekten Jean de la Vallée. Spihler hade hjälp av Nikodemus Tessin d ä i utformningen av trädgården. Trädgårdsanläggningen hade en påfallande lång mittaxel, och längs med denna mittaxel löpte en dubbelallé. Alléen fortsatte fram till fyra dammar som flankerade mittaxeln.

Utanför dammarna fanns enkla trädrader, och på båda sidor om slottet stod dubbla trädrader. Trädgården var uppdelad i en lustträdgård och en nyttoträdgård, detta var typisk för barockens anläggningar.

Under 1700-talet ganska okänt men därefter är parkens utveckling dokumenterad

Efter 1711 finns ett stort glapp i dokumentationen av områdets utveckling. Det är inte förrän mitten av 1800-talet då beskrivning av området dyker upp i en karta. På kartan från 1847 finns inga alléer utritade, och en stor och viktig förändring är att sjön har dikats ur.

På 1830-talet anlades ett orangeri samt en ny trädgård. Parken omarbetades efter svagt romantiska inslag och förseddes med bågformade gångar. Under början av 1900-talet omarbetades gångarna och ett rakt system återupprättades, kanske för att återskapa den gamla barockanläggningen.