Det grönskande paradiset Åholmen, även kallat "Lycksalighetens Ö", har anor från medeltiden. Dagens park började däremot inte ta form förrän tidigt 1700-tal, då familjen Reuterholm tillträdde. Ett par hundra år senare hotades Åholmen att avverkas men räddades av notarien Sven Bergius, som skänkte parken till staten 1913.

År 1304 nämns för första gången Stora Ekeby – där Åholmen ingick – i handlingar, då ägaren Lars Boberg skänkte mark till Vårfruberga kloster på Fogdön vid Strängnäs. Näste ägare, Anund Finvidsson, uppförde 1343 en envånig byggnad med tre torn på gården, vilket finns redovisat på en karta från 1643. På samma karta finns Ekeby Nya Sätesgård utritad, som en envånig byggnad under sadeltak, på samma plats som gården står än i dag. 

Huvudbyggnaden brann på 1680-talet och under tidigt 1700-tal uppfördes en ny av fiskarsonen och arrendatorn Esbjörn Persson, som hade byggt upp en förmögenhet och köpt gården. Denna gav han senare till sin adlade son Nils Reuterholm, vars son Gustaf Gottfrid Reuterholm i sin tur tog över gården 1756 vid sin faders död.

Linné som inspirationskälla

Gustaf Reuterholm hade ett stort botaniskt intresse och inspirerades av Linné, som han personligen hade träffat 13 år gammal, då hans far 1732–39 var landshövding i Falun samt initiativtagare och finansiär av Carl von Linnés Dalaresa. År 1760 började Reuterholm anlägga två trädgårdar, varav den ena vid mangården och den andra vid Åholmen, där avsikten var att skapa såväl en "Trä Skola" som en "Fruckt Hauge". Träden planterades systematiskt i strikta rader inom inhägnade områden söder och sydost om de båda byggnaderna som uppfördes samtidigt: Linnépaviljongen och Trädgårdsmästarbostaden. 

På Bondholmen öster om Åholmen finns en gravanläggning i form av en ättehög, som var Gustaf Reuterholms önskan om familjegrav. Därifrån ser man både mangården vid Stora Ekeby och Åholmen.

Åholmen, Carl von Linnés minnes-sten. En platt sten på högkant med inskription, ståendes intill ett träd.

I parken står en minnessten över Carl von Linné. Inskriptionen betyder: "Carl von Linné – Om du frågar efter ett monument se dig omkring". Foto: SFV

Nya tider

Av ekonomiska skäl blev Reuterholm tvungen att 1803 sälja Stora Ekeby. Ny ägare blev Johan Adam von Gerdten, överstelöjtnant, sedermera överste och ståthållare vid det närbelägna Strömsholm. Han tillträdde den 14 mars 1804.

I ett brev till sin vän, arkitekten Carl Christoffer Gjörwell, diskuterade von Gerdten planer på hur han skulle bygga om Stora Ekeby. Han konstaterade då även att gården var förfallen och därför skulle komma att kräva en hel del arbete.

Parken enligt Granells karta

Mot slutet av 1810-talet började von Gerdten att skapa en förändring på Åholmen. På en karta upprättad 1820 av lantmätare E.J. Granell finns en parkanläggning med tydliga romantiska drag utritad.

I öster i den engelska parken finns lusthus, tempel och grotta. Här samsas namn med romantiska intryck så som Evas Dahl, Adams Dahl, Mosae backe, Termopolis, Sophien lust och Petrus.

Norr om allén hittas parken som på kartan beskrivs som "En stenbunden betesbacke, beväxt med gles löfskog" medan den södra delen, närmast allén, benämns som "En stenbunden backe med löfträn beväxt". Här finns också Jennys Hill med ett lusthus samt minnesstenen över greve Carl Lagerbring, som är införd på en reviderad version av Granells karta 1822. Lagerbring var en betydelsefull person för von Gerdten, som på minnesstenen skrev: "Carl Lagerbring – Åt välgöraren hvars omtanka och råd beredde Ekeby egares trefnad och lycka".

Byggnader i parken

Trädgårdsmästarbostaden på Åholmen redovisades på en karta redan 1783 och är troligen parkens äldsta byggnad. Väster och norr om trädgårdsmästarbostaden på Granells karta finns en slät gräsplan i en superellipsliknande form inramad av en sandgång utritad. I sandgången finns träd planterade i rundlar, vissa planterade tillsammans med törnrosor. Det är oklart om denna ritning på kartan någonsin blev verklighet.

Ytterligare en bit västerut på kartan finns på en kulle "ett stort och åldrigt löfträd" med "en bänk att sitta uppå" utritat. På Granells karta redovisas även ett antal byggnader där flera troligen uppfördes under von Gerdtens tid, så som Brohuset och Paviljongen.

Öster om Paviljongen står sedan 1822 en minnessten över Carl von Linné, med inskriptionen "Carolo a Linné – Si quaeras monumentum circumspice" (Carl von Linné – Om du frågar efter ett monument se dig omkring).

Bostadshus, Åholmen. Liten vitputsad byggnad med rött tegeltak samt röd dörr och fönster. En liten stentrappa leder till entrén på huset. Sommar.

Trädgårdsmästarbostaden är Åholmens äldsta byggnad. Foto: SFV

Linnépaviljongen, Åholmen. Liten, vitputsad byggnad med tegeltak samt röd dörr och fönster. Framför huset står ett bänkbord. Sommar och grönska.

Linnépaviljongen på Åholmen. Foto: SFV

Åholmen blev statligt

Efter att Johan Adam von Gerdten sålde Stora Ekeby 1833 följde ett stort antal ägarbyten, bland annat friherre Karl Alexander Fredrik Gyllenhaal som köpte gården 1850 och ägde den fram till 1868. 

I början av 1900-talet hotades Åholmen att avverkas och exploateras. Ett antal västmanländska naturintresserade personer – lektor Matts Floderus, greve Axel Ridderstolpe samt häradshövding Claes Uggla – blev dess räddning då deras engagemang ledde till att jur.kand. Sven Bergius 1912 köpte Åholmen från ägaren till Stora Stensjö gård på Nyckelön. Den 13 juni 1913 lämnade Bergius över parken som gåva till staten på villkor att "... på det egendomen befintliga planteringarna och minnesmärken måtte bliva på bästa sätt skyddade och vårdade, egendomen måtte ställas under vård och förvaltning av Vetenskapsakademin."

Området fridlystes som naturminne och förvaltades, precis som Sven Bergius hade önskat, av Vetenskapsakademin fram till 1957, därefter av Riksantikvarieämbetet. Från 1999 ansvarar Statens fastighetsverk för tillsyn och förvaltning.

Lycksalighetens Ö

I en dikt från 1928 beskriver författaren Gunnar Mascoll Silfverstolpe, som var ägare till granngården Stora Åsby, Gustaf Gottfrid Reuterholms avsked till Åholmen. Dikten heter "Lycksalighetens Ö" och följer i sin helhet nedan:

Författaren Gunnar Mascoll Silfverstolpes dikt "Lycksalighetens Ö", 1928

Han går en dag och tar farväl
av det, som varit hans.
Vi kunna se gestalten väl
i sommarsolens glans.
En gammal man med skrumpen kind
och styv och knäsvag gång,
han sätter sig vid Stora Lind
och lyss till binas sång.
En man, som går från gård och grund
och vet han snart skall dö,
förvisso kallar denna lund
Lycksalighetens Ö.

Den allra sista dagen led.
Han måste fara hän,
men i sin packning tar han med
ett fång av unga trän,
som sprungit ur hans egen mark
och trotsat köld och snö
och örter från hans Åholmspark,
Lycksalighetens Ö.
En man, som inte hoppas stort
för med sig bort till fjärran ort
sin egen hembygds doft.

Hans hembygds doft är samma än
men är för andra kär.
Vår hembygds doft – så känn och känn
hur jorden doftar här
och hör på trädens sommarsus,
som aldrig stillnar av,
och se hur brisen dansar ljus
på slättens sädeshav!
Ur varje sus och varje ton,
som till vårt hjärta nå,
vi känna här i sommarron
de dödas hjärtan slå.

Bilder

En halvt förfallen stentrappa mitt i ett naturområde. Stenpartiet är mestadels täckt av grön mossa och på marken ligger en del halvt förmultnade löv. Runtomkring grönskar träden.

Termopolis och dess omgivning ligger i parkområdets högre belägna delar. . Foto: SFV

Åholmen. En skogsäng full med vitsippor och gula blommor. Vår.

Åholmen är känt för sin vackra grönskande natur. Foto: Tobias Barkskog

En svart stolpe med två träskyltar pekandes åt varsitt håll. På den vänstra står det "Tillsyningsman bostad" och på den högra "Linnépaviljongen", samt "servering". Skylten står i en grönskande miljö.

Det finns många spännande platser att se och uppleva i parkområdet. Foto: Annie Andersson

Åholmens natur-reservat. En stig som leder framåt i ett rikt grönskande område.

Åholmen brukar beskrivas som ett grönskande paradis. I en dikt från 1928 av författaren Gunnar Mascoll Silfverstolpes beskrivs området även som "Lycksalighetens Ö". Foto: SFV

Linnépaviljongen, Åholmen. Ett halvmåneformat fönster med röd karm på en vit fasad.

Ett av de ditmålade fönstren på Linnépaviljongen som ger byggnaden symmetri. . Foto: Annie Andersson