Platsens historia Platsens historia

Platsen går att besöka på egen hand. 

Ottarshögen är en gravhög som byggdes under 500-talets första hälft och är Mälardalens äldsta kända storhög. Den ingår i ett gravfält med mer än 60 gravar. 

Namnet på högen är gammalt och har kopplats till kung Ottar Vendelkråka. Han är omnämnd i den isländska Ynglingatal från 900-talet. Vi vet inte vem graven gjordes för, men det var en mäktig man. I närheten låg hans gård och troligen härskade han över Vendelbygden.

Utgrävning av Ottarshögen

Graven grävdes ut på 1910-talet och längst ner i en grop under ett röse hittades resterna av gravbålet. Brända ben låg i en spann med bronsband och spår av förgyllning. Benen kom från offrade djur samt en man och kvinna. Troligen var kvinnan en offrad träl. Fynden tyder på att det var en man med hög status som begravts. Runt halsen hade han ett guldmynt, präglat i Konstantinopel 476-477. Bland resterna fanns även sköldnitar av brons, ett glaskärl och föremål av ben.

På området finns fler gravhögar som också grävdes ut i början av 1900-talet. De daterades till 400-700 e Kr och även de var brandgravar efter mäktiga mäan och kvinnor. Gravfältet användes troligen in på 1000-talet.

Ottar Vendelkråka

I den isländska Ynglingasagan från 1230 återges sägnen om sveakungen Ottar Vendelkråka. Han ska ha levt omkring år 500 och dödats i Vendel I Danmark när han var där och härjade. Danerna lät Ottars kropp ligga och blev söndersliten av djur. De skickade sen en träkråka till svearna, och hälsade att mer än så var han inte värd. På så vis ska han ha fått sitt namn Vendelkråka.

På 1720-talet knöt en forskar sägnen om Ottar till Ottarshögen. Hans ben skulle ha förts hit och gett både graven och bygden sitt namn. Vi vet inte om Ottar har funnits på riktigt, men gravens namn är gammalt. Graven var djupt rotad i folktron och flera traditioner knöts till platsen.

Det gamla namnet, Vendil, är dock knutet till en vindande vatten och kan avse den böjda Vendelsjön eller den ringlande Vendelån.