Helena fördjupade sig i berättelser och besöksmål

Helena Wärnhjelm har både gjort praktik på SFV och skrivit sin masteruppsats om hur Statens fastighetsverk arbetar med besöksmål.

Vad pluggar/pluggade du?

Jag har läst en Fil.kand. i konstvetenskap med inriktning mot arkitektur- och bebyggelsehistoria. Därefter har jag läst en master i kulturarvsstudier. Det är en arbetslivsinriktad masterutbildning som blandar teori och praktik och som bland annat fokuserar på lagstiftning och strukturer kring kulturarvsområdet, men även tolkning och värdering av kulturarv. I utbildningen ingår tio veckors praktik.

Hur kom du först i kontakt med SFV?

Första gången jag kom i kontakt med SFV var när jag skrev min kandidatuppsats i konstvetenskap. Jag undersökte då vad som händer med de kulturhistoriska värdena när en byggnad förlorar sin ursprungliga funktion och en ny verksamhet flyttar in i byggnaden. Jag upptäckte då att SFV arbetar på ett intressant sätt med kulturarv. SFV arbetar inte enbart med bevarande utan samtidigt arbetar aktivt med utveckling och med att levande- och tillgängliggöra objekten för att passa in i ett modernt sammanhang utan att kulturvärdena går förlorade.

Vad har du gjort på SFV?

Jag har främst arbetat inom SFV:s arbete med besöksmål. Under min praktikperiod tittade jag på vad SFV redan gjort i sitt besöksmålsarbete. Jag utförde en omvärldsanalys för att se hur andra institutioner och museer, både i Sverige och utomlands, arbetade med kulturarv och besöksmål. Arbetet resulterade i en rapport där jag sammanfattade SFV:s arbete samt jämförde andra aktörers arbete för att se vad SFV kunde ta lärdom av i sitt utvecklingsarbete.

Efter min praktik blev jag tillfrågad om jag var intresserad att skriva min masteruppsats i ämnet, som en fortsättning på det arbete jag gjort under praktiken. I uppsatsen arbetade jag med en frågeställning som handlar om vad SFV kommunicerar till sina besökare om kulturarvet genom sina besöksmål. Jag valde ut 20 fastigheter som SFV förvaltar och analyserade broscher och skyltar för att se vilken historieskrivning som man kommunicerar om fastigheterna till besökarna.

Vad kom du fram till?

Den historieskrivningen som används idag knyter ofta an till en äldre historieskrivning med mycket fokus på byggnadernas material och arkitektoniska utformning. Man beskriver till exempel inte vad fastigheterna symboliserade för sin tid och varför de var viktiga under den perioden de uppfördes eller vilka människor som verkade i dem. Det finns så mycket mer man berätta om fastigheterna än det som SFV gör idag.

Varför ska man komplettera och nyansera historiebeskrivningen?

Hela poängen med besöksmålsutvecklingen ��r att nå ut till så många som möjligt och få nya personer intresserade av våra fastigheter. Nyanseras historieskrivningen så tror jag att man skulle få fram mer intressanta historier och därigenom få fler besökare intresserade av SFV:s fastigheter. Förhoppningen är att byggnaderna blir mer levande för oss idag när man lyfter fram människorna som verkat i fastigheterna och byggnadernas betydelse för dem och inte enbart byggnadernas arkitektoniska utformning.

Vad har arbetet gett SFV?

Lena Flodin på kulturarvsenheten som varit Helenas handledare menar att den här typen av arbete generellt alltid ger mycket till verksamheten. Dels så skapar det en bra kontakt med aktuell forskning och ger nya perspektiv på vår egen verksamhet, dels synliggör det SFV som en intressant arbetsplats inom universitetsmiljön och väcker intresse inom forskning för våra frågor.

Helenas arbete har både synliggjort det utvecklingsbehov och de möjligheter som finns inom besöksmålsarbetet och pekat på rekommendationer och prioriteringar.

Läs Helenas masteruppsats

Från monumentvård till besöksmål