Modernismen

En samlingsbeteckning på de flesta kulturrörelser kring tiden för första världskriget och framåt (1915- ). Modernismen bejakade samtiden och den tänkta framtidens produktionsformer och mänskliga utveckling. Modernismen inom arkitekturen var från början fylld av motsatser: från det strängt rationalistiska till det konstnärligt sökande och experimenterande; från det samhällsorienterade till det individuellt unika. Denna dubbelhet har följt modernismen in i vår tid.

Konstruktivism (1918-1932)

Sovjetisk rörelse som i maskinen och geometriska grundformer ville skapa en ny arkitektur för den nya människan. Projektet för Pravda 1926 av Vesnin innehöll stor del av denna strävan.

Bauhaus skolan (1919-1933)

En tysk konsthantverks- och arkitekturskola som utvecklade flera av det som skulle bli den moderna arkitekturens huvudspår för många generationer. Själva Bauhausbyggnaden i Dessau 1925 ritad av Walter Gropius visar tydligt både inflytandet från industrins rationella byggnader och medveten konstnärligt förhållande till form och färg.

International style (1925-1965)

Samlingbeteckning för den första fasen av modernism i arkitekturen.Redan tidigt urskildes två huvudriktningar: en organisk, rik och experimenterande modernism med arkitekter som Alvar Aalto och till dels Le Corbusier, som den senares Villa Savoye vid Paris 1929); och en rationell, minimerande och knapp modernism som Mies van der Rohes Barcelona paviljong, 1929.

20-tals klassicism (1918-1930)

I Norden utvecklades efter första världskriget en helt egen arkitekturriktning: en modern klassicism. Socialt medveten med fokus både på bostaden och staden som livsmiljö, men också med förmågan att skapa monumental arkitektur. De klassiska formerna behandlades ofta lätt och lekfullt ofta i en dynamisk och osymmetrisk helhetskomposition. Stadsbiblioteket i Stockholm 1928 av Erik Gunnar Asplund kan betraktas som slutpunkten i denna period.

Funktionalism (1930-1975) "Funkis"

Den svenska benämningen på modernismen i arkitekturen. I sin första fas enkla vita geometriska grundformer, platta tak och välstuderade minimerade planlösningar. Radhus på Ålstensgatan 1933 i Stockholm av Paul Hedquist är fint exempel på funktionalismens bostadbyggande.

Empirism (1940-1950)

En engelsk beteckning på bland annat den svenska efterkrigsarkitekturen, folkhemsarkitekturen, som sökte ett rikare uttryck, ofta med traditionella husformer med sadeltak, starka färger och vänliga detaljer. Ett uppmärksammat exempel är stadsdelen Gröndal i Stockholm 1944 av Backström och Reinius.

Nymoderism (1955-1970)

I Sverige och i övriga världen, skedde en återgång till idealen inom International style. Enkla skarpa volymer, glasade fasader och ofta i stor skala. Stockholms Hötorgscity 1955 av David Helldén är vårt främsta exempel.

Brutalism (1965-1975)

En arkitekturriktning som sökte det enkla och avskalade med råa och obearbetad material, oftast betong. KTH:s Arkitekturskola i Stockholm 1972 av Gunnar Henriksson är det främsta svenska exemplet.

Strukturalism (1960-1980)

En syn på byggnaden som ett tekniska system. Präglas av ett strikt modultänkande och medvetenhet om byggnadsdelarnas olika livslängd. Tekniska installationer visas tydligt, gärna med klara färger. Kontorshuset Garnisonen i Stockholm 1964 av Tage Hertzell, A4 arkitekter är ett tydligt exempel.

Postmodernism (1980-1995)

Ett samlingsnamn på den rörelse som ville en associationsrik och livfull arkitektur med lokal och historisk förankring i opposition mot modernismens med tiden allt mer anonyma och generella strukturer. Svenska paviljongen till världsutställningen i Sevilla 1992 av Stefan Alenius, Magnus Silfverhielm och Jonas Åhlund; numera Måltidens hus i Grythyttan är det mest tydliga svenska exemplet.

Pastischer (1980- )

En del av postmodernismen som på ett ofta övertydligt sätt återanvänder historiska former. Vi har sett pastischer på 20-talsklassicism, funkis, epirism och International style. Bostadshusen på Oxtorgsgränd i centrala Stockholm av Sune Malmquist 1995 är en typiskt 20-talspastisch; som en nymodernistisk pastisch kan vi betrakta Gert Wingårdhs kontorshus Fatburen Medborgarplatsen i Stockholm 2003.

Minimalism (1995-2007)

En arkitekturstil som söker förenkla det synliga, ofta till priset av komplicerade konstruktioner under ytan. Skarpa möten mellan hela ytor, dolda installationer och en strävan efter allmängiltiga planlösningar. Studio Råman i Baldringe nära Ystad, 2003, av arkitekterna Claesson Koivisto Rune är ett bra exempel på denna riktning.

Kontextualism (1980- ), eller kritisk regionalism

I Sverige sällan använda, men användbara, termer för en arkitektur som utgår från modernismen men istället för det anonyma och generella vill uttrycka platsens och innehållets särart. Marinmuseet i Karlskrona 1994 av Per Hederus och Björn Malmström är ett många fina svenska exempel på denna hållning.