Sandvikens fiskeläge

Ett unikt fiskeläge

Sandvikens fiskeläge ligger i Ångermanland, på Ulvöns norra udde. Det är ett av Sveriges bäst bevarade fiskelägen, med anor från 1600-talet. I fiskeläget finns också karaktäristiska hus från slutet av 1700-talet. Miljön ger en viktig bild av hur fiskelägen såg ut under fjärrfiskarnas tid. Fiskeläget ägdes ursprungligen av bönder från Norrbyn på Ulvön och hyrdes ut till fjärrfiskare från Strängnäs och Enköping. Under 1700-talet kom fiskarna från Torshälla och Gävle, men under 1800-talet avtog det mesta av fjärrfisket.

Fjärrfiskare

Som namnet antyder kom fjärrfiskarna långt ifrån platsen där de fiskade. De var ofta välbeställda borgare som skaffat sig rätten att handla med fisk. På våren tog de familjen och hushållet med sig och åkte norrut för att fånga fisk. När hösten kom återvände de hem med båten lastad med årets fångst.

Bebyggelsen

I fiskeläget bildar ett tjugotal små hus en tät, sammanhållen bebyggelse. De flesta husen uppfördes under slutet av 1700-talet, eftersom en kraftig brand ödelade stora delar av bebyggelsen år 1786. Närmast vattnet ligger sjöbodarna. De är små omålade, timrade hus där fiskeutrustning och fisk förvarades. I kokhuset, som ofta var sammanbyggt med sjöboden, bodde fiskaren med sin familj. Kokhusen bestod ursprungligen av ett rum med eldstad, men byggdes ofta ut med kammare och förstuga.

Kapellet

De flesta fiskelägen hade en egen kyrka eller kapell om de låg så avlägset att man inte kunde åka fram och tillbaka till fastlandet på samma dag. Därför lät öns fiskare år 1867 uppföra ett kapell med en fristående klockstapel. Kapellet är en enkel, vitmålad träbyggnad med tjärat spåntak. Någon egen präst fanns inte på ön, utan predikningarna sköttes av fiskarna själva. Några gånger om året besöktes ön av en präst från fastlandet. Liksom de flesta skärgårdskapell användes byggnaden också som förråd för fiskeutrustning på vintern. Vissa söndagar hålls högmässa på ön.

Gott om fiskar men ingen hamn

Fiskeläget upphörde att brukas runt 1940-talet. Det berodde inte på fiskbrist, utan på att området saknar hamn. Stranden är långgrund och båtarna var tvungna att dras upp på land för hand. När båtarna blev större och motorförsedda gick det inte längre att dra upp dem, vilket ledde till att fiskelägret övergavs.

Sandvikens fiskeläge förklarades som kulturreservat år 2005.