Södra Strandverket, Marstrand

Kort tid som aktivt försvar

Södra Strandverket är den sista förstärkningen av försvaret i södra inloppet till Marstrands (krigs)hamn. Anläggningen byggdes mellan 1852 - 1857 och ersatte äldre kanonbatterier vid hamnen, bland annat Gustavsborg söder om Carlstens fästning. Södra Strandverket består av två byggnader med kanonbatterier som kunde skjuta både mot Albrektsunds kanal och södra hamninloppet. Bestyckningen bestod av 46 kanoner och antalet soldater uppgick till 170 man. Runt fästningen fanns en vallgrav som idag är igenfylld.

År 1882 avfördes Södra Strandverket och Carlstens fästning från rikes fasta försvar.

Flexibelt nyttjande

Sedan tiden som försvarsanläggning har byggnaden använts för olika verksamheter. Efter avrustningen inrymdes Marstrands brandförsvar i en del av anläggningen. Ett övningshus uppfördes på borggården. Runt sekelskiftet 1900 fanns en färgfabrik för emaljfärger. Under en kort period inrymdes nödbostäder i befälsrummen, både för ensamstående familjeförsörjare och sinnessjuka personer.

Från militärer till seglare

Skeppsgossekåren förlades till Karlskrona och Marstrand under 1900-talets början. Mellan åren 1907 och 1937 präglades både Carlstens fästning och Södra Strandverket av verksamheten fram till att den lades ned. Marinen utnyttjade byggnaderna fram till 1960-talet då de renoverades. Mestadels var det minsveparflottiljen som hade viss beredskap och förråd förlagda i Marstrand.

Renovering, upprustning och tillgänglighet

Byggnaden är ett statligt byggnadsminne. I början av 2000-talet uppgraderades byggnaden med modern teknik, till exempel bergvärme. Delar av byggnaden har även anpassats för ett flexibelt utnyttjande med ökad säkerhet och bättre tillgänglighet.