Residenset, Kristianstad

Befäst skydd mot svenskarna

Staden grundades 1614 av Kristian IV som ett befäst skydd mot svenskarna bakom riksgränsen och omslöts av vallar, bastioner och vallgravar. Skåne blev svenskt 1658 och då var Kristianstad inte längre viktig som gränsfästning, men behölls ändå befäst. Danskarna besatte staden under två år under Skånska kriget 1676-79. Efter fredsslutet raserade man befästningsverken, men 1724 beslöts att de skulle sättas i stånd igen. Genom generalorder 1847 bestämde Kungl Maj:t att Kristianstad inte längre skulle betraktas som fästning och befästningsverken raserades.

Residensstad 1719

1719 blev Kristianstad residensstad i nybildade Kristianstads län och Jens Sparre, den förste landshövdingen, köpte en gård vid Stora Torg som senare inlöstes av kronan. Gården ansågs i slutet av 1700-talet som alltför enkel för sitt ändamål och en tid saknades residens. Axel Gabriel de la Gardie drev 1811 igenom att en gård med tre korsvirkeslängor vid Lilla Torg köptes in som landshövdingeresidens. Denna ansågs heller inte särskilt passande och vid mitten av 1800-talet bestämdes att ett residens som också rymde länsstyrelsen skulle byggas vid Västra Boulevarden.

Fredrik Wilhelm Scholander

Fredrik Wilhelm Scholander fick uppdraget att projektera residenset. Oscar I stadfäste ritningarna 1855. Man började själva byggarbetet 1857 och det nya residenset var färdigt 1860. Residenset uppfördes i två våningar med vind i italiensk renässansstil. Vid tomtens norra sida uppfördes en uthuslänga i en våning med vind för stall, vagnhus, kuskbostad och foderskulle.

Ytterligare en våning

1924 höjdes huvudlängans flyglar med en våning. Per Lennart Håkansson, stadsarkitekt i Kristianstad, ansvarade för ombyggnaden. Mellan 1935 och 1940 ersattes stallängan och gårdsmurarna med kontorslokaler för länsstyrelsen ritade av länsarkitekten i Malmö Nils Blanck och länsarkitekten i Kristianstad Manne Carlsman.

Den 1 januari 1997 övergick Kristianstads län i nybildade Skåne län och var inte längre ett självständigt hövdingadöme. Residenset används dock fortfarande i det offentliga livet.

Residenset är statligt byggnadsminne sedan 1935.

Läs mer

• Tidskriften Kulturvärden 2003:2, artikeln "Italiensk renässans i Lilla Paris"