Visingsborgs kungsgård på Visingsö

Visingsö är Vätterns största ö med en befolkning på cirka 800 personer. På Visingsö finns Sveriges största samlade ekskog. Den är cirka 500 hektar skog och började planteras av staten 1831 för att användas till skeppsbyggen.

Odling av ek för skeppsbygge

Under hudratals år hade svenska kronan ensamrätt till ektimmer på böndernas marker. Ektimmer användes framförallt till skeppsbyggen och var därför en viktig del av landets krigsplanering. För de bönder som högg ek utan lov väntade hårda straff, detta avskräckte dock inte allmogen från eken och ekförrådet minskade i landet. I början av 1800-talet insåg man att det höll på att bli brist på ek.

Klimatet, jordmånen och närheten till vatten gjorde Visingsö till en perfekt plats för ekodling. År1831 inleddes ekplanteringen på Visingsö av hovjägmästare Ström. Under flera år planterades ek för att säkra flottans behov av timmer. Ekarna stamkvistades för att bli långa och raka och passa för skeppsbyggeri. 1975 var ekarna redo att avverkas, marinchefen erbjöds ekarna men avböjde - nu byggs inte båtar av timmer längre. Ekvirke från Visingsö kom aldrig att användas i sitt ursprungliga syfte.

Ektimmer från Visingsö är en eftertraktad vara. Statens fastighetsverk har bland annat lagt trägolv från Visingsö i Östra stallet i Riksantikvarieämbetets lokaler i Stockholm och i ambassaden i Pretoria. Eken återfinns också i de tunnor där Mackmyra lagrar sin whisky.

Nya ekar för kommande generationer

Vi vill att även kommande generationer ska kunna besöka och uppleva ekskogen på Visingsö. Därför planteras nya ekbestånd i samband med avverkningar. I skogen kan man nu studera ekar i olika ålder och följa olika skötselsätt under trädens livslängd.

Stora insatser görs för att gallra bland de granar som växer i ekbestånden och som på senare år konkurrerat allt för mycket med ekarna. Andra frågor att ta ställning till är hur ekbestånden ska skötas nu när de börjar bli gamla. Avverkning och återplantering måste ske med hänsyn till rekreation och naturvärden. Målsättningen inför framtiden är att säkra ekarnas fortbestånd utifrån kulturhistoriska, ekologiska och upplevelsemässiga aspekter.

Vandringsleder genom ekskogen

Vandringsstigarna finns på södra Visingsö och startar nära hamnen. Det finns tre markerade stigar: 3,8 km, 6,4 km, och 7,2 km. Stigarna går genom ekskogen. De passerar både kulturhistoriskt och botaniskt intressanta platser och objekt: allt från gravfält och kungsgårdsladorna i korsvirke till mullbärsträd och "stora silvergranen". Både botaniska och kulturhistoriska sevärdheter är skyltade. På fem platser utmed stigarna finns rastplatser med bänkar. Personer med funktionsnedsättning hänvisas till de skogsvägar som går genom ekskogen, flera av dessa leder till skyltade objekt.

Gravfält från vikingatiden

Visingsö har varit bebodd sedan inlandsisen drog sig tillbaka och ön reste sig ur vattnet. Fornlämningar från alla åldrar har hittats på ön. Fynden vittnar om vilken betydelse Visingsö hade under vikingatiden som kan jämförs med exempelvis Birka. De kanske mest i ögonfallande är de tre stora gravfälten från vikingatiden. De var ursprungligen var större än i dag.

Slotten Näs och Visingsborg

Visingsö har varit i kronans ägo sedan tidig medeltid. På öns sydspets lät någon av de sverkerska kungarna bygga Näs slott under 1100-talet. Visingsö blev ett av krigsmaktens starkaste fästen ända fram till början på 1300-talet. Magnus Ladulås dog på ön år 1290. Magnus son Birger kom då till makten, han hamnade i stridigheter med sina bröder hertigarna Valdemar och Erik. Efter Nyköpings gästabud 1317, då Birger lät fängsla och svälta ihjäl sina bröder, utbröt ett uppror i landet. Under dessa oroligheter förstördes borgen på Visingsö men de kungliga egendomarna stannade kvar i kronans ägo.

År 1561 förlänas Visingsö till Per Brahe d ä som nybliven greve. Förläning innebar att driva en gård och behålla intäkterna själv, de var ett sätt att avlöna ämbetsmän i staten utan att ge dem lön i pengar. Per Brahe började uppföra Visingsborgs slott vid öns östra strand, det tog nästan 100 år att bygga. Slottet var praktfullt med förgyllda spiror och trappgavlar, det inrymde salar och ett stort bibliotek. Till slottet hörde också en trädgård med närmare tvåtusen fruktträd. Slottet brann 1718 och idag återstår en ruin.

Näs och Visingsborg förvaltas av Riksantikvarieämbetet.

Kungsgård efter reduktionen

På 1680-talet genomförde Karl XI reduktionen, den innebar att kronan återtog många av adelns gods och gjorde om dem till arrendegårdar eller boställen för militärer. Visingsö gjordes om till kungsgård som disponerades av landshövdingar i Jönköping.

På kungsgården finns kungsgårdsladorna eller ryssladorna som de också kallas. Det var från början fyra längor som bildade en kringbyggd gård, två av längorna finns kvar i dag. Båda är byggda i korsvirkesteknik och har tegeltak. Norra längan från 1729 användes ursprungligen som Oxhus, några år senare byggdes den östra längan som stall och foderlada.

Kungsladorna blev statligt byggnadsminne 1935.