Häradsskär och Stångskär, Valdemarsvik

Två av Sveriges 1 700 kronoholmar

Häradsskär och Stångskär ligger i Gryts skärgård i Valdemarsviks kommun. De är två av Sveriges cirka 1 700 kronoholmar - öar som ägs av staten. Öarna tillhörde kronan redan på Gustav Vasas tid, 1500-talet, och förmodligen även dessförinnan. Öarnas läge i ytterskärgården medförde att de var attraktiva vid fiske. Här kunde befolkningen på fastlandet anlägga enkla fiskelägen där de vistades periodvis, främst för fångst av strömming och säl.

Fisket var givande och en del bosatte sig på Häradsskär. De kombinerade fisket med lotsning och 1697 fick ön lotsstation med fast personal. På Stångskär restes ett stångmärke som med tiden ersattes av en båk. År 1863 fick den ge vika för en fyr. Vid den här tiden bodde så många här att det fanns skola. Idag har öarna fritidsboende och hamnarna är öppna för alla.

I begynnelsen var fisket

Häradsskärs fyr kan med sina drygt hundra år tyckas gammal men historien om ön börjar långt tidigare. Den äldsta uppgiften är från slutet av medeltiden, år 1490. Då hade biskopen i Linköping fiskare här som fiskade för hans räkning.

På Häradsskär finns lämningar efter ett fiskeläge - kanske är det från biskopens tid? Där finns husgrunder, gistgårdsrösen och båtlänningar. I gistgårdarna hängdes näten på tork och i båtlänningarna drogs båtarna upp på land. Skärgårdens fiskelägen började anläggas under äldre medeltid, 1050-1250 e Kr. Då växte ett fiske för avsalu fram - det glittrade av silver i havets djup!

Under medeltiden var fisk en betydande handelsvara, inte minst på grund av den katolska kyrkan. Under fastan var fiskkött det enda kött man tilläts äta och till fisk räknades även säl. Fiskelägena användes säsongsvis, framförallt för strömmingsfiske på hösten. På en del fiskelägen bosatte man sig och fisket kompletterades med en ko, några getter och får. En uppgift från 1658, då "hamnfogden på Häradsskärs hustru fött ett flickebarn", tyder på att ön då hade fast befolkning. Hamnfogden var kungens tillsyningsman. Fiskarbefolkningen blev en stor tillgång för andra sjöfarande. De anlitades ofta som lotsar eftersom ingen kände till grynnor och skär så väl som de.

Lotsning

Alltsedan större mängder gods började fraktas på haven har det funnits "kände män" - lotsar. Från början var det ingen speciell yrkeskår, det var lokalbefolkning som lotsade. Många var födda i fiskarfamiljer och yrket gick ofta i arv från far till son.

Lotslivet var krävande. Att borda en fartygssida via repstege i full storm tog många lotsars liv. Den lots som förde en skuta på grund straffades hårt, han kunde till och med avrättas. År 1677 blev lotsväsendet en statlig myndighet och tjugo år senare fick Häradsskär en fast lotsstation. Man lotsade i första hand fartyg som skulle till hamnarna i Söderköping och Norrköping.

Under andra världskriget var lotsningen särskilt intensiv. Fartygen sökte sig då inomskärs för att undvika minor och ubåtar. I takt med att navigationsutrustningen förbättrades minskade behovet av lotsning. Den 1 juli 1968 var Häradsskärs lotsstations saga all - 291 år efter det att den inrättats.

Stångmärke och båk

Med dagens teknik är det svårt att navigera fel, men hjälpmedel för sjöfarande är en relativt sen historia. Det var först på 1600-talet som sjömärken och sjökort började upprättas. Sjömärken fanns i flera utföranden, som stångmärken, båkar, fyrar och ensmärken. Ensmärkena var alltid i par och när de linjerade med varandra - var överens - var det fritt fram att segla på i farleden. Stångskär har fått sitt namn av ett stångmärke. Stången var vit och krönt med en tunna. År 1745 ersattes den av en praktfull båk som bekostades av Norrköpings stad. I gengäld tog staden ut en båkpenning av de fartyg som angjorde hamnen.

Fyren - en Heidenstammare

Häradsskärs fyr byggdes 1863 och var den första fyren i Sverige med roterande ljus. Till en början kom ljuset från en rovoljelampa, sedan övergick man till fotogen. År 1943 installerades agaljus och 1960 elektricitet. Med fyren fick även Stångskär fast befolkning med fyrpersonal. De var inte alltigenom välkomna av Häradsskärborna som fick konkurrens om fisket. Fyren hade dock det goda med sig att det inrättades en skola som var i bruk till 1935. Många fyrar i våra farvatten har släckts under senare år men den drygt hundraåriga Häradsskärs fyr kastar ännu sitt sken 18 distansminuter, eller 33 kilometer, ut i Östersjön.

Häradsskärs fyr är en så kallad Heidenstammare. Fyrtypen ritades av fyringenjör Gustav von Heidenstam vid Lotsverket. Totalt byggdes elva sådana fyrar i Sverige, varav tio ännu finns kvar.

Fyrens konstruktion var enkel och genialisk. Det centrala trapptornet bars upp av stöttor av gjutjärn, sammankopplade med tunnare strävor. Fyrarnas höjd kunde varieras från tre till sju sektioner. Häradsskärs fyr har sex sektioner och är 29,4 meter hög. Fyren var lätt att resa och demontera och kunde därför provmonteras och godkännas innan den placerades ut.

Vägen dit

Häradsskär och Stångskär ligger i Östergötland, i Valdemarsviks kommun i Gryts skärgård. Närmare bestämt med position N58° 8,8' / O16° 59,7' - tag ut kursen och kasta loss! Du är välkommen att lägga till vid de två allmänna hamnarna - en på Häradsskärs västsida och en i sundet mellan öarna. Där finns även en liten byggnad med dass och soprum.

Ströva gärna runt på egen hand och sök upplevelser. Förutom fyren och bebyggelsen efter lots- och fyrinrättningen bjuder öarna på ett rikt fågelliv, skog och örtrika stränder. De blankslipade hällarna är som gjorda för ett svalkande dopp!