Kungsbergs kungsgård

På Fogdön i Mälaren ligger Kungsbergs kungsgård och ruinerna av Vårfruberga kloster. Ända sedan järnåldern har det funnits människor på platsen.

Modernt lantbruk på tidigare klostermark

En rödfärgad mangårdsbyggnad med två flyglar, troligen från 1700-talet, är kärnan i dagens kungsgård. Intill gården finns spår av trädgårdar som hört till kungsgården och kanske även klostret. En bit från mangården ligger den äldre ladugården. Ekonomibyggnaderna är väl tilltagna med tanke på gårdens markinnehav idag. Det förklaras av att Kungsberg tidigare omfattade stora arealer på Tosterön. Eftersom gårdens mark har splittrats blir bebyggelsen viktiga pusselbitar att bevara för förståelsen av gårdens storlek och betydelse.

40 år utan djurhållning bröts 2003

Efter ungefär 40 år utan djur på gården investerade Statens fastighetsverk (SFV) i en ladugård för att göra det möjligt att återigen ha djurhållning. Ladugården blev klar 2003 och har plats för 117 köttdjur som går på lösdrift. Gården drivs ekologiskt och är kopplad till KRAV. Den gamla omoderna ladugården används för fåruppfödning i mindre skala.

Från kloster till kungsgård

Omkring 1290 etablerade cistercienser ett nunnekloster vid Strängnäsfjärden. Klostret hade grundats redan under andra hälften av 1100-talet men det är oklart var det då låg. Från 1233 låg klostret vid Fogdö kyrka och kallades då Fogdö kloster. I samband med flytten till dagens Kungsberg ändrades namnet till Vårfruberga kloster.

I samband med reformationen togs många av kyrkans egendomar över av kungamakten, Vårfruberga kloster hamnade på så sätt i Gustav Vasas ägo. Gården kom att kallas Kungsberg och blev kungsgård. 1623 såldes gården men hamnade genom Karl XI:s reduktion åter i kronans ägo. Den har sedan dess arrenderats ut för jordbruk.

Igenvuxna hagar öppnas för bete

Under århundraden har markanvändningen förändrats. Ängsmarken har odlats upp till åker, de gamla åkrarna brukas med modernare metoder och skogen betas inte längre. Trots detta är fördelningen mellan öppna och slutna marker i princip den samma sedan 1700-talet.

Under de senaste åren har de igenvuxna hagmarkerna öppnats upp. Gamla grova ekar har sparats. Boskapen som betar gynnar arterna och här finns backsmultron, kattfot, revfibbla och darrgräs. I hagmarkerna finns också fornlämningar som i och med att markerna har öppnats upp blir mer synliga för besökare. Även i skogen, som tidigare har betats, finns lämningar i form av stenmurar, äldre vägar och gravar. Djuren som betar markerna och säkrar kultur- och naturvärden för kommande generationer.