Linnés Hammarby

Världsunik historisk miljö

Idag är Linnés Hammarby en av Sveriges mest stilriktiga bevarade 1700-talsgårdar med husgeråd, kläder och konst från Linnés eget hem. Det är en världsunik historisk miljö där man exempelvis kan se Linnés arbetsrum som i dag står som när han levde, tapetserat med blomsterplanscher.

Gården fanns i familjens ägo tills 1879 då staten köpte Hammarby med Linnéanska Stiftelsen som förvaltare. Sedan 1993 förvaltas Linnés Hammarby av Statens fastighetsverk.

Sommarboende i sund miljö

1758 köpte Carl von Linné gården. Han ville ha ett boende på landet, som en tillflyktsort från Uppsalas osunda och högljudda miljö. Hammarby blev familjen Linnés "sommarställe" men var också en trygghet inför en oviss framtid. Här kunde de hålla lantdjur och odla köksväxter, brödsäd och tobak. På Hammarby kunde Linné odla växter som inte tålde den alltför fuktiga jordmånen i akademiträdgården i Uppsala.

Hans familj bodde på Hammarby i första hand under sommarmånaderna men efter Linnés död 1778 flyttade hans hustru Sara ut till gården och levde där resten av sitt liv.

Hur Linné använde gården

Till Hammarby flyttade Linné sina unika samlingar och där bedrev han forskning och undervisning - studenter kom dit för privatundervisning. Ofta hände det att den okonventionelle professorn mötte dem iklädd bara nattskjorta vid morgondagens första naturpromenad. Linné menade att naturen inte väntade på puder och peruker.

På en höjd i Hammarbys park lät Linné bygga ett litet oeldat hus av sten. Där förvarade han sina samlingar av tiotusentals växter, djur och mineraler för att de skulle klara sig från eventuella eldsvådor och översvämningar. I det lilla stenhuset som han kallade "mitt palats under himlen" undervisade han också sina studenter.

Vandra i Linnés spår

Linnés Hammarby är omgivet av en rik växtlighet, bl a lundvegetation med av ask, alm och ek. Där växer också stora bestånd av hässelklocka, kronlilja och spansk körvel. Skyltade stigar i ängs- och skogsmiljö leder den som önskar i Linnés gamla fotspår. Bland annat kan man gå längs delar av den skogsstig som Linné vandrade till söndagens högmässa i Danmarks kyrka.

Huvuddelen av jordbruksmarkerna har brukats kontinuerligt sedan Linnés dagar, men de har aldrig haft något bevarandeskydd. En del åkrar bär samma namn som på 1700-talet och på vissa områden finns till och med 1700-talets åkerdiken kvar i oförändrat skick.