Lindalléerna

Utgör Barockträdgårdens yttre ram

Lindalléerna utgör den yttre ramen för barockträdgården som karaktäriseras av symmetri och perfektionism. Trädgården anlades av Nocodemus Tessin d ä och Nicodemus Tessin d y under 1600-talets andra och 1700-talets första hälft. Anläggandet av barockaxeln och planteringen av lindalléerna tog lång tid och det var svårt att få tag i tillräckligt många lindar av rätt sort och god kvalitet.

De första 300 lindarna som planterades 1684 var parklind av holländsk typ. Därefter planterades även en del andra lindsorter, främst skogslind. Många träd dog tidigt på grund av bristande kvalitet och hårda vintrar och fick ersättas. Först omkring 1726 var alléerna med de 846 träden relativt kompletta.

Idag är cirka 40 procent av träden ursprungliga, och 25 procent från perioden 1700-1800. Man vet en hel del om vilka lindarter, sorter och till och med kloner som finns i alléerna. I september 1991 gjordes en trädinventering som redovisade fem olika sorters lindar, varav parklind är den vanligaste.

Röta, svampangrepp, alltför hårda beskärningar i kombination med dåliga växtplatsförhållanden har försvagat lindarna. Varje år dör eller faller ungefär tio träd. De senaste åren har man heller inte återplanterat några träd, eftersom det visat sig svårt att få dem att ta sig mellan de gamla träden, bland annat på grund av att de får för lite ljus. För att förhindra att alléerna blir alltför ofullständiga har man utarbetat en plan för föryngring. Under en 15-årsperiod med början 1997 har alla lindar i barockträdgården successivt börjat bytas ut. Projektet har pågått sedan 1989. Ett nära samarbete mellan Statens fastighetsverk, Ståthållarämbetet, Riksantikvarieämbetet och olika konsulter har varit viktigt för genomförandet.

Alléerna förnyas med 100-200 nya träd i fem etapper med cirka fyra års mellanrum. Den sista etappen kan förhoppningsvis avslutas omkring år 2014.

För att även kommande generationer ska få uppleva lindalléerna i Drottningholms barockträdgård sker föryngringen av trädgårdens ram och yttre väggar med träd av både sort och form som far och son Tessin och änkedrottning Hedvig Eleonora hade tänkt sig. På så vis kommer besökare i Drottningholmsparken att kunna fortsätta njuta av promenader under lindalléerna med anor från 1680-talet.