Gamla riksarkivet, Riddarholmen i Stockholm

Mycket modern byggnad för sin tid

Gamla riksarkivet ligger på Riddarholmen i Stockholm. Huset uppfördes i tidstypisk nyrenässans av arkitekten Axel Fredrik Nyström under åren 1887-90. Byggnaden är ett unikt exempel på det sena 1800-talets institutionsbyggande och var mycket modern för sin tid. Många av dåtidens nya tekniska innovationer användes, stomme av gjutjärn och centralvärme till exempel. I dag är det ett av få bevarade 1800-talshus av sin art i Europa. Arkivet blev snabbt för litet för att rymma alla nya handlingar och arkivdepåer ordnades på andra ställen. I väntan på en bättre lösning, gjordes mycket få förändringar i huset. Tiden tycks därför ha stått still här sedan 1891. Hela byggnaden har renoverats varsamt under 2009–2011 för ny funktion som ett levande kulturhus för barn.

En statlig institutionsbyggnad som Gamla riksarkivet skulle vara storslagen. Den gamla huvudentrén, trapphuset och den publika ämbetsvåningen är också det – med höga rumshöjder, stora läsesalar, dekorationsmålningar och rik ornamentik. Till dessa publika delar kom allmänhet och forskare för att ta del av rikets arkivsamlingar. Arkivrummen under och över ämbetsvåningen utformades på enklaste sätt.

Brandsäker byggnad?

Det var viktigt att byggnaden var så brandsäker som möjligt. Endast obrännbara material som sten, betong, tegel och järn användes för att uppfylla brandsäkerhetskraven. Huset fick en stomme av gjutjärn och kläddes med tegel. Endast arkivhyllornas hyllplan var av trä. Elektricitet var en nyhet på 1890-talet, men för arkivet ansågs den moderniteten allt för brandfarlig. Stora fönster genom flera våningsplan gav i stället dagsljus i läsesalar och arkivrum. Från 1906 och framåt installerades elektrisk belysning i kontor och läsesalar.

Det visade sig att gjutjärnskonstruktionen inte var så brandsäker som man hade trott. Om det hade börjat brinna hade troligen huset kollapsat efter kort tid eftersom järnstommen hade expanderat vid hög temperatur.

Urvuxna lokaler

Arkivbyggnaden blev snabbt för liten. Redan efter trettio år var det fullt. Arkivdepåer infördes på andra håll i landet för att avlasta Riksarkivet. Man insåg att arkivproblemet måste få en mer långsiktig lösning,

Det tog lång tid innan en sådan blev verklig. I väntan på ett nytt större riksarkiv gjordes få ombyggnader och förändringar i det gamla arkivet. Tack vare det är Gamla riksarkivet ovanligt välbevarat från byggnadstiden.

Bokstört av stål

Ett tillägg i byggnaden gjordes dock under andra världskriget då man satte in en bokramp av stål i det centrala trapphuset. Den skulle bidra till snabb evakuering av de viktigaste arkivhandlingarna i händelse av krig. Vid renoveringen 2009–2011, övervägde SFV att återställa trapphuset till originalskick. Man beslöt dock att behålla bokstörten då den är en viktig del av husets historia.

Riksarkivet flyttar ut

Av flera skäl drog förarbetet med den nya arkivbyggnaden ut på tiden och först 1968 flyttade verksamheten till nya lokaler i Marieberg. Byggnaden på Riddarholmen användes därefter som depå fram till 1995 då depån flyttades till Arninge. Efter 1995 stod huset tomt, sånär som på några tillfälliga uthyrningar.

Ny funktion?

När huset blev tomt gjorde SFV och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) utredningar för att klargöra vad som var viktigt att bevara. Huset var klassat som statligt byggnadsminne och hade starka skyddsföreskrifter som bidrog till att det tog lång tid att hitta en ny lämplig funktion för huset.

År 2008 klev stiftelsen Palatset in och förälskade sig i huset. De ville skapa ett upplevelsehus för barn. De ville behålla patinan och den upplevda mystiken, vilket förenklade en del av valen vid renoveringen. Bland annat så är det mycket få delar som är ommålade, de flesta ytskikt är bara rengjorda. En stor del av den säregna 1800- talsmiljön är därför bevarad i originalskick.

Gamla riksarkivet blir modernt igen

En viktig sak var att se över byggnadens brandsäkerhet. Järnstommens pelare och balkar skrapades rena och brandskyddsmålades. Huset fick ett nytt sprinklersystem, ny utrymningstrappa och delades in i brandceller. En annan större åtgärd var att flytta huvudentrén till gården och tillgänglighetsanpassa hela huset, med bättre nivåer, hissar, handikapptoaletter etcetera. Det har inneburit stora ingrepp, men dessa har utförts med så stor försiktighet som möjligt. Så mycket som möjligt av husets material har återanvänts eller kompletterats. Arkivhyllornas hyllplan har fått ny uppgift i inredningen, som bänkar och väggpanel. Tekniska installationer är gjorda utanpåliggande för att minska åverkan.

Nästan allt som är gjort under ombyggnaden är generella åtgärder, sådant som varit nödvändigt att göra oavsett vem som skulle flytta in. Det som är specialgjort för hyresgästen är till stor del fullt möjligt att ändra eller återställa.

Läs mer

• Tidskriften Kulturvärden 2006:4, artikeln "Vem smyger runt i natten på Kungliga Slottet?"
• Tidskriften Kulturvärden 2006:1, artikeln "Bruka, bevara, förädla"
• Tidskriften Kulturvärden1996:1, artikeln "I Riksens Archivum"