Arvfurstens palats, Stockholm

Kvarteret Lejonet

En byggnadssymbol för Sverige

Arvfurstens palatset är idag ett viktigt byggnadshistoriskt monument från Gustav III:s epok med en välbevarad klassicistisk inredning. Byggnaden har genom historien haft nära koppling till den svenska statsmakten. Både till kungafamiljen och genom regeringens utrikesverksamhet. Under århundraden har byggnaden nyttjats av framstående svenskar så som fältherrar, kungafamiljen, konstnärer och politiker. I dag utgör huset en symbol för den svenska utrikesverksamheten.

Spegelbild av Gustav III:s operahus

1783 förvärvade prinsessan Sofia Albertina, syster till Gustaf III, fastigheten vid torget med det gamla Torstensonska palatset vid Fredsgatan. Stadsarkitekten Erik Palmstedt ritade det nya palatset och sammanfogade det med den äldre byggnaden. På Gustav III:s direktiv utformades det nya palatset som en pendang till det just färdigställda Operahuset. Därmed fick Gustav Adolfs torg en symmetrisk gestaltning som bestod tills den gamla operan revs vid 1800-talets slut.

Längan utmed Fredsgatan utgörs till största delen av Lennart Torstensons palats från 1640-talet. Ursprungkaraktären är delvis återställd. Den markeras av kraftfulla sandstensportaler av Diedrich Blume (1647) mot gården och gatan.

Utrikesdepartementet

I samband med inköpet av fastigheten förordnade Sofia Albertina att den som var närmast kronprinsen i arvföljd skulle erhålla byggnaden som fideikommiss. Vid 1900-talets början köptes palatset av staten. Hit flyttade 1906 bland annat Utrikesdepartementet som nu disponerar hela huset. Under åren 1948-52 genomfördes en omfattande ombyggnad och restaurering under ledning av arkitekten Ivar Tengbom.

Byggnaden är statligt byggnadsminne.

Läs mer

• Tidskriften Kulturvärden 2003:4, artikeln "Under kristallkronorna"
• Tidskriften Kulturvärden 2001:1, artikeln "Arvfurstens palats - ett kungligt fideikommiss"
• Tidskriften Kulturvärden 1996:4, artikeln "Varsam upprustning av Arvfurstens palats"