Kungliga biblioteket (KB)

Vasakungarnas boksamlingar i 125-årig byggnad

Kungliga biblioteket, Sveriges nationalbibliotek, fick sina första lokaler i slottet Tre Kronor 1595 och bestod då av Vasakungarnas boksamlingar. Den äldsta förteckningen över det kungliga bokinnehavet gjordes 1568. 1661 bestämdes att tryckerierna var skyldiga att leverera två ex av varje skrift de tryckte till Kungliga biblioteket.

Stomme i gjutjärnskonstruktion

1870 fick arkitekten Gustav Dahl uppdraget att rita en ny byggnad till den kungliga boksamlingen på slottet. Biblioteket som invigdes 1878, utformades efter internationella förebilder. Det blev en av landets första byggnader med stomme i gjutjärnskonstruktion. Bibliotekets exteriör hade ett drag av nyrenässans.

En av dem som var med om flytten från det kungliga slottet till det nya biblioteket var amanuensen August Strindberg. I "En dåres försvarstal" beskriver han sin arbetsmiljö i biblioteket: "En gigantisk hjärna, där de svunna generationers tankar ordnats i hyllfack".

Den nya byggnaden blev snart för liten. Operans arkitekt Axel Anderberg ritade 1920 de flyglar som 1928 förlängde den 80 meter långa huvudbyggnade på båda sidor.

Ombyggnad på 1950-talet

På 1950-talet blev lokalsituationen akut och arkitekt Carl Hampus Bergman gjorde då en generalplan för bibliotekets lokaler. Ombyggnaden genomfördes 1956-71 och man fick dubbelt så stora utrymmen genom att bland annat bygga ett underjordiskt bokmagasin bakom biblioteket.

Bergrum för böcker

På 1980-talet blev frågan aktuell igen. Man ville utöka biblioteket, men ändå bevara de kulturskyddade delarna av huset och Humlegården. Resultatet blev att man sprängde ut bergrum för två stora magasin om vardera fem våningsplan, 40 meter under marknivån.

I det gamla bokmagasinet från 1960-talet ryms nu annex med hörsal, utställningshallar och mikrofilmsläsesal. En lanternin av glas och stål spänner över trappan till annexet.

Kungliga biblioteket är statligt byggnadsminne sedan 1935.