Fredriksborgs fästning

Sveriges modernaste fästning 1724

Efter Karl XII:s död 1718 och frederna 1719 och 1721 var det svenska stormaktsväldet ett minne blott. Den ryska galärflottan hade gått hårt fram i Stockholms skärgård. Det var nu arbetet med Fredriksborgs fästning började.

Fästningen med fasta batterier skyddade i fort som rymde en besättning på 2000 man betraktades som ett av Europas modernaste fästningsverk. Fredriksborgs fästning var klar att tas i bruk 1733 och skulle försvara den smala passagen vid Oxdjupet utanför Vaxholm.

Tornet

Fästningens kännetecken är det enorma tornet. Från början kallades det för Oxdjupstornet, men från och med 1742 Fredriksborg efter landets kung Fredrik I.

Fästningen består av ett torn som ligger ca 40 meter över vattnet och ett strandverk med två rektangulära byggnader vid strandkanten. Tornets höjd gav bra överblick över de fjärdar som omger norra delen av Värmdölandet och förbättrade möjligheterna att i tid upptäcka fientliga fartyg. Tornets huvudfunktion var att försvara landsidan. Det hade plats för ca 45 kanoner som hade en räckvidd på ca en kilometer.

Yttermur av tre skikt

Tornets murverk var från början tänkt att byggas helt i tegel. Eftersom sandsten var billigare användes fint huggen sandsten som utvändig beklädnad. Innanför finns grovt huggen sandsten och tegel.

Strandverk med två kaponjärer

Strandverket bestod av batteriplatser och två kaponjärer (se övre bilden). Ett 40-tal kanoner och mörsare (kortpipig artilleripjäs) skulle avskräcka och förhindra en genomsegling av sundet. Kanonerna nära havsytan skulle sänka fiendefartyg med skott i vattenlinjen. I krigsläge kunde dessutom sundet spärras av med s k bomstängsel. Det kunde vara sammanlänkade stockar eller flottar med spetsade och järnskodda pålar.

Under 2001 pågick renovering av fästningstornet och strandverket. År 2002 utsågs fästningen till statligt byggnadsminne.