Storsjouten skogslandskap

Strömsunds kommun

Norra högfjällsregionen

Landskapet ligger i Strömsunds kommun i Jämtlands län och omfattar renbetesfjällen Sjougdnäs, Väktarmon och Fiskåvattnet samt Jougdadalens- och Väktardalens naturreservat och Jougdabergs domänreservat. Skogslandskapet Storsjouten ligger i norra högfjällsregionen och omfattar 107 000 ha, varav 29 500 ha är skyddat som naturreservat.

Jägare präglade landskapet

De första människorna som satte sin prägel på landskapet var jägare och samlare. Dessa kulturer anses ha använt sig av skogsbränning för att skapa bättre jaktförhållanden. Under 1600-talet får renskötseln en ekonomisk betydelse i regionen. Hjordarna med tamren växer och vikten av tillgång till bra renbete ökar. Nybyggen har funnits i regionen sedan 1600-talet men det var först på 1800-talet som fasta bosättare etablerade.

Betesbränning och myrslåtter

Nybyggarna brände skog för att skapa bete åt får, getter, hästar och kor. Troligtvis är de flesta brännor i landskapet i dag anlagda av nybyggare. Betesbränningarna genomfördes troligen med en långsiktig planering så att en rotation av betesmarker erhölls. Myrslåttern var en viktig del i nybyggarens födkrok. Troligtvis har de flesta av landskapets starrbeklädda myrar slagits. På flera myrar finns rester av hässjor kvar från denna tid. Nybyggarkulturen har även haft en stor del i det för landskapet omvälvande skogsbruket. Med oxe, häst och mannakraft har landskapet omdanats. Vattendrag har iordningställts för flottning och de flesta skogar har dimensionsavverkats på tall såväl som på gran, ibland i flera omgångar.

Trädslagsfördelningen inom hela skogslandskapet

Andel av det totala virkesförrådet:

• Tall: 29%
• Gran: 56%
• Lövträd: 15%

Den indelade skogen

Knappt 11 000 ha i skogslandskapet är indelad skog, och av dessa är 19,5 % klassade som NO/NS, dvs frivilligt skyddad skogsmark. Den slutavverkningsmogna skogen utgörs främst av dimensionsavverkade grannaturskogar eller urskogsartade granskogar. Gran dominerar stort i samtliga skiften utom i Fiskåvattnet, där det finns gott om tall. Det råder brist på lövskog i hela skogslandskapet, sannolikt som en konsekvens av landskapets historia och brist på brand under det senaste århundradet.

Trakthyggesbruket infördes förhållandevis sent i de fjällnära skogarna. Därför är åldersfördelningen skev med en betoning på gamla och unga skogar. Andelen äldre gallringsskogar är mycket begränsad i landskapet. Även då de skyddade arealerna och de N-klassade områdena exkluderas har landskapet mycket gott om gammal skog, 49 % av arealen är över 140 år.