Låitavare skogslandskap

Dorotea kommun

Vidsträckt högläge mellan dalgångar

Skogslandskapet Låitavare ligger i västligaste delarna av Dorotea kommun. Området utgör ett vidstäckt högläge på vattendelaren mellan Långseleåns och Saxåns dalgång. Landskapet karaktäriseras av flacka sluttningar och slätter. Landskapets lägsta punkt är Tåsjön vars vatten nivå varierar mellan 243 och 255 m.ö.h. och den högsta punkt är Låitavare på 544 m.ö.h. Området är 19 185 ha stort varav 12 555 ha utgörs av produktiv skogsmark

Mitt i skogslandskapet ligger Låjtavare naturreservat. Reservatet ligger på en svag sydvästsluttning med granskog, med inslag av björk. I nordliga delen av reservatet finns det områden med gammal, grov och mycket högväxt granskog. Tillgången på lågor är mycket god. Den sydvästra delen av området består huvudsakligen av myr samt en del sumpskog.

Äldre markanvändningshistorik

De första människorna som satte sin prägel på landskapet var jägare och samlare. Dessa kulturer anses ha använt sig av skogsbränning för att skapa bättre jaktförhållanden. Under 1600-talet får renskötseln en ekonomisk betydelse i regionen. Hjordarna med tamren växer och vikten av tillgång till bra renbete ökar.

Nybyggen har funnits i regionen sedan 1600-talet men det var först på 1800-talet som fasta bosättare etablerade. Nybyggarna brände skog för att skapa bete åt får, getter, hästar och kor. Troligtvis är de flesta brännor i landskapet i dag anlagda av nybyggare. Betesbränningarna genomfördes troligen med en långsiktig planering så att en rotation av betesmarker erhölls. Myrslåttern var en viktig del i nybyggarens födkrok. Troligtvis har de flesta av landskapets starrbeklädda myrar slagits. På flera myrar finns rester av hässjor kvar från denna tid.

Nybyggarkulturen har även haft en stor del i det för landskapet omvälvande skogsbruket. Med oxe, häst och mannakraft har landskapet omdanats. Vattendrag har iordningställts för flottning och de flesta skogar har dimensionsavverkats på tall såväl som på gran, ibland i flera omgångar.

Trädslagsfördelningen inom hela skogslandskapet

Andel av det totala virkesförrådet:

• Tall: 41%
• Gran: 43%
• Lövträd: 16%

Allmän skogligbeskrivning och skogliga uppgifter

Den indelade skogen uppgår till 12 555 ha, av dessa är 1 200 ha frivilligt skyddade som NO/NS klassad mark. Skogslandskapet är starkt präglat av skogsbruk och särskilt av avverkningar gjorda under den senare delen av 1900-talet. De avverkningsmogna skogarna domineras av gran i dimensionsavverkade sena successioner och brännor. Större delen av landskapet är flackt med mycket myr och en hel del sumpskogar. Tallskogarna är historiskt sett genomgående hårdare brukade än granskogarna. Ett karaktärsdrag för Låitavare är ett relativt högt lövinslag i den brukade skogen. Många ungskogar domineras av björk och har stora inslag av sälg och asp.