Dekanhuset

Historik

Byggnaden som kallas för Dekanhuset skänktes vid början av 1300-talet av biskopen av Skara under dennes ämbetsperiod som dekan i Uppsala till Uppsala Dekanat, idag benämnt stift.

Byggnaden tros ha förstörts i 1447 års brand men en ny byggnad uppfördes på den gamla grunden fem år senare av den dåvarande ärkebiskopen. Vid mitten av 1700-talet köptes fastigheten av akademiräntmästare P Julinskiöld som lät bygga om den till den dittills största palatsliknande bostaden i Uppsala.

Mot slutet av 1700-talet övergick fastigheten i Uppsala Universitets ägo och kom då att användas som både hyreshus och skola. I Dekanhuset syns idag inslag från alla epoker. En del av källaren är intakt från medeltiden med sina kryssvalv av tegel. Vissa rum har alltjämt inredningar från Julinskiöldska palatset.

Fasadens utformning och fönstren är från början av 1800-talet då byggnaden omvandlades till skola. Även högtidssalen i dubbel våningshöjd är från denna tid. Byggnaden är statligt byggnadsminne.

Renovering

När SFV:s hyresgäst Teologiska Institutionen avflyttade blev en renovering nödvändig. Vid en tidigare renovering av byggnaden hade den gamla högtidssalen med dubbel rumshöjd byggts om till två våningsplan. Vid denna renovering beslöts att återställa högtidssalens dubbla rumsvolym.

Ventilation före ombyggnaden

Ventilationen var anpassad till kyrkans undervisningslokaler, Teologiska Institutionen. De hade ett mekaniskt till- och frånluftsaggregat (FT-aggregat) som betjänade de stora undervisningssalarna. De små rummen hade ett illa fungerande självdragssystem.

Förutsättningar för en renovering av ventilationssystemet

SFV ville ha en utformning av det nya ventilationssystemet så att varje våningsplan skulle kunna avskiljas för olika hyresgäster om så behövdes. Högtidssalen som återställdes med sin dubbla våningshöjd medförde dock att plan 3 och 4 blev en brandcell.

Ett modernt ventilationssystem eftersträvades som skulle anpassas till byggnaden utan att inverka på byggnadens skyddsvärda karaktär. Befintliga håltagningar för det tidigare ventilationssystemet kunde användas vid ny kanaldragning.

Antikvariska ställningstaganden

Byggnadens medeltida källare, exteriör, stomme, rumsindelning och fasta interiör har skyddsföreskrifter och måste i möjligaste mån lämnas orörda. Oundvikliga håltagningar har därför i möjligaste mån förlagts i befintliga eller sedan tidigare igensatta hål.

Alla installationer har utförts på ett sådant sätt att de är reversibla och lätta att underhålla och byta ut. En större ny håltagning i bjälklaget blev nödvändig p g a hissinstallationen. Man passade då på att dra ett kompletterande VVS-schakt invid hissen bredvid trapphuset i den del av byggnaden som är yngst. På så vis har alla rummens volymer lämnats orörda.

Ventilationen efter ombyggnaden

Ett mekaniskt till- och frånluftssystem med värmeåtervinning (s k FTX-system) som anpassades så mycket som möjligt till byggnaden valdes. Värmen i frånluften tas tillvara via vattenbatteri vid frånluftsfläkten på vinden.

Kylning av tilluften sker vid behov med grundvatten. Automatik finns för att köra nattkylning under varma sommarmånader. Fläktkylare finns på flera ställen i byggnaden; dels placerade i kanalisationsbänkar, dels i form av moderna kakelugnsatrapper.

Tilluft

Utrymmet under byggnaden består av tre delar. Dels finns en ursprunglig källare från medeltiden med kryssvalv som inte får röras. Sedan finns en 1700-talskällare som länge fungerat som teknikrum. Mellan dessa finns en outgrävd del.

I källaren från 1700-talet placerades ett nytt tilluftaggregat som tar in friskluft från ett nybyggt intag utanför byggnaden i marknivå. Aggregatet är även anslutet till kylning med grundvatten. Kallt vatten pumpas in via ett borrhål och sedan kylan tillvaratagits pumpas det uppvärmda vattnet tillbaka i marken via två andra borrhål.

Kanalisationen för tilluften drogs upp i byggnaden via den outgrävda delen under bottenvåningen till ett nytt vertikalt VVS-schakt, dolt placerat invid nya toalettgrupper och förråd.

Frånluft

Byggnaden hade en mycket god förutsättning för dold frånluft. Samtliga rum hade separata tegelkanaler. Dessa gick att rengöra och täta. På råvinden kunde dessa kanaler förbindas med spirorör fram till ett frånluftsaggregat. Därifrån leds luften ut via tidigare byggda skorstenslika frånluftshuvar på taket.

Frånluftsfläkten har ett vattenbatteri för värmeåtervinning som är kopplat till tilluftsaggregatet i källaren.

Erfarenheter

SFV:s önskemål att vid ombyggnaden få ett ventilationssytem som kan fungera för många olika hyresgäster har uppfyllts. Att utnyttja den outgrävda källardelen för ny kanalisation har varit mycket lyckosamt.

Hela byggnaden har fått en mycket effektiv och estetiskt tilltalande ventilationslösning som erbjuder fastighetsägaren mesta möjliga flexibilitet avseende lokaluthyrning. Den nuvarande hyresgästen är mycket nöjd med systemet.