Lagskydd för åtgärder i äldre byggnader

Skyddsvärda byggnader och bebyggelseområden

Byggnader som anses synnerligen märkliga kan bli byggnadsminnesförklarade. Även byggnader som i sig inte uppfyller dessa krav kan likväl komma att omfattas av ett lagskydd om hela bebyggelseområdet som de ligger i klassas som byggnadsminne.

Byggnader, parker, hela anläggningar, markområden samt stadskärnor och andra kulturmiljöer som har betydelse för vårt svenska kulturarv skyddas genom en rad olika lagar på statlig och kommunal nivå.

Statliga byggnadsminnen

Statliga byggnader med högt kulturhistoriskt värde skyddas enligt:

• Förordningen om statliga byggnadsminnen (1988:1229)
• Plan- och bygglagen (1987:10), framförallt varsamhetsparagrafer PBL §§ 3:10-12 och i detaljplan

Enskilda byggnadsminnen

Byggnader med högt kulturhistoriskt värde skyddas enligt:

• Kulturminneslagen, KML, kap 2-3
• Plan- och bygglagen (1987:10), framförallt varsamhetsparagrafer PBL §§ 3:10-12 och i detaljplan

Värdefulla byggnader som inte är byggnadsminnen

Värdefulla statliga byggnader som inte är byggnadsminnen skyddas av:

• Förordningen om statliga byggnadsminnen (1988:1229) § 12-15
• PBL kap 3 §10-12

Värdefulla enskilda byggnader som inte är byggnadsminnen skyddas av:

• PBL kap 3 §10-12

Skyddsföreskrifter

Till respektive statligt byggnadsminne upprättar regeringen efter förslag från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) skyddsföreskrifter. Där anges vilka delar av byggnaden som är skyddsvärda. Vid föreslagna ändringar som påverkar skyddade delar i ett statligt byggnadsminne ska alltid tillstånd sökas hos RAÄ som är tillsynsmyndighet. Tillstånd måste medges innan ändringen påbörjas. Håltagning för ventilationskanaler i väggar och bjälklag, eller nya fläktar på tak, är exempel på tillståndspliktiga åtgärder.

För enskilda byggnadsminnen upprättar Länsstyrelsen skyddsbestämmelser med stöd av KML i samråd med ägaren. Tillstånd för ändringar i byggnadsminnet ska sökas hos Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet.

Vårdprogram

SFV och RAÄ har i samråd beslutat att varje statligt byggnadsminne ska ha sitt eget vårdprogram. I detta beskrivs i detalj byggnadens skyddsvärda delar samt görs ett förtydligande av skyddsföreskrifterna som gäller för byggnaden. Vårdprogram ger rekommendationer och riktlinjer för byggnadens framtida förvaltning.

Enskilda byggnadsminnen behöver inte ha vårdprogram. Länstyrelsen verkar ändå för att sådana upprättas och kan lämna bidrag till fastighetsägaren för att så ska ske.

Installationsprojektering

Vid installationsprojektering måste således ingrepp i skyddsvärda delar godkännas av RAÄ alternativt Länstyrelsen samt hänsyn tas till lagtexten i PBL som säger att ändringar ska utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess karaktärsdrag inte förvanskas. Att låta utföra en antikvarisk förundersökning tidigt i projekteringsskedet kan vara betydelsefullt.

Åtgärder i husgrunder, exempelvis vid utförandet av nya hisschakt, grundförstärkning eller dragning av nya avlopp kan i en del fall, framför allt i äldre stadskärnor, omfattas av schakttillstånd enligt Fornminneslagen som ingår i KML 2 kap. (1988:950). Även schakt i mark vid exempelvis installation av radonbrunnar kan ibland kräva schakttillstånd.