Tornet i Bergianska trädgården, Stockholm

Hemliga rum 2008

Lördag 24 maj

Ett av våra absolut minsta Hemliga rum. Här var det trångt och svåräntrat. Vår hyresgäst hade för dagen flytt fältet så att besökarna skulle få komma in. En professor Wittrock lät bygga tornet för 100 år sedan för sin arbetsplats. Och ett kottemuseum.

Beskrivning av Tornet, Bergianska trädgården och SFV:s verksamhet i Frescati gavs fortlöpande under dagen. Naturens Hus höll öppet och visade huset och en del av den pedagogiska verksamheten.

Barnen fick besvara professor Wittrocks kluriga frågor och plantera frön i krukor för att ta med hem.

565 personer passade på att besöka tornet i Bergianska trädgården på Hemliga rum den 24 maj.

Svårtillgänglig utsiktsplats

Trots att Carl von Linnés lärjunge Peter Jonas Bergius aldrig bott vid den Bergianska trädgården är det faktiskt honom vi har att tacka för den blomsterprakt som i många år lockat flanörer och trädgårdsintresserade till anläggningen vid Brunnsviken.

Ett av de märkligare byggnadsverken i parken är professor Wittrocks torn som vi får möjlighet att titta närmare på den 24 maj. Professor Wittrock gav 1908 arkitekten Lindberg i uppdrag att rita ett torn för trädgården. Förutom att fungera som utsiktsplats skulle professorn också ha sin egen arbetsplats i tornrummet. Dessutom hyste det en samling av fröer och kottar.

I sällskap av växthus och systematiska odlingar

Efter studier i Uppsala öppnade Bergius en läkarpraktik och bosatte sig tillsammans med brodern Bengt på malmgården Bergielund mellan Karlbergsvägen och Serafimerlasarettet. Där byggde bröderna Bergius under 1700-talets andra hälft upp en mönsteranläggning med fruktträd, buskar och grönsaksodlingar. Särskilt nöjd lär Peter Jonas ha varit över att lanserat matrabarbern för kräsna svenska magar.

När först Bengt Bergius, och sedan 1790 även Peter Jonas avled visade det sig att bröderna testamenterat sin gård med inventarier, herbariesamling och bibliotek till Kungliga Vetenskapsakademien.

Enligt bröderna Bergius önskningar skulle medlen användas för botanisk forskning, till en hortikulturell försöksanläggning och en trädgårdsskola på Bergielund. Kring 1880 gjorde Stockholms växande gatunät anspråk på malmgårdens mark och trädgårdsanläggningen tvingades flytta.

Valet föll på egendomen Haga-Frescati vid Brunnsviken. Under professor Veit Wittrocks ledning inleddes nu ett omfattande arbete med att skapa en botanisk trädgård efter vetenskapliga principer. Drivhus restes, systematiska kvarter av odlingar anlades - allt med stor respekt för områdets förutsättningar. Via slingrande promenadvägar kunde besökare ströva omkring på anläggningen som växte sig allt större. Professorsvillan byggdes och fick snart sällskap av en rad olika byggnader. Det över 100 år gamla och idag byggnadsminnesförklarade Victoriahuset med sina jättenäckrosor kompletterades så sent som 1995 med Edvard Andersons växthus.

Tornet i Bergianska trädgården är en del av vårt gemensamma kulturarv och förvaltas av Statens fastighetsverk.